Sida 465
Surrey ...
Dunmore. Detta äktenskap förklarades på Georg III:s föranstaltande för ogiltigt, och ehuru prinsen till sin gemåls död (1830) fortfor att anse sig vara bunden, öfvergaf han henne 1801. Deras barn, en son och en dotter, fingo namnet Este. År 1801 upphöjdes prinsen till hertig af S. och pär af England. En ifrig anhängare af whig-partiet, uppträdde han för katolikernas emancipation, parlamentsreformen m. fl. omhvälfhingar och njöt stor popularitet. Under flere år var han frimurarnas stormästare i England och president i Royal society. Han dog d. 21 April 1843.
Sussy-trädet. Se Erythrophloeaum judiciale.
Susterman, Justus, flamsk målare. Se Suttermans.
Sustris, Lambert, kallad Lamberto d'Amsterdam, holländsk målare, verksam i Italien i midten af 1500-talet. Religiösa taflor af honom finnas i Louvre samt i Caen och Lille. -- Frederik S., likaledes holländsk målare, den föregåendes son, f. i Amsterdam 1526, d. 1599, var elev af sin fader, fortsatte sina studier i Florens, der han arbetade på Michelangelos grafvård, och bosatte sig sedan i München, der han var verksam såsom porträttmålare och arkitekt. O. G--g.
Susu l. Sosa. Se Mandenga.
Sutan (Fr. soutane), de katolske presternas långa, med trånga ärmar försedda lifrock. Kortare sådan rock benämnes soutanelle.
Sutare l. lindare, Tinca vulgaris, zool., en till slägtet Tinca, fam. Cyprinidae (karpfiskar), ordn. Physostomi (blåsmunnar) inom fiskklassen hörande art. Kroppen är tämligen hög och hoptryckt, slemmig och belagd med små fjäll. En skäggtråd finnes i hvardera munvinkeln. Ryggfenan och analfenan äro korta; stjertfenan nästan tvär. Kroppslängden ända till 50 cm. Arten fins öfverallt i Europa, mest i dyigt,
stillastående vatten, der den uppehåller sig på bottnen. Hos oss finnes den i södra och mellersta delarna af landet äfvensom i vikar af Östersjön. Sutaren lifnär sig af ryggradslösa djur och växtämnen. Under vintern gräfver han, liksom andra karpfiskar, ned sig i dyn och tillbringar på detta sätt den kalla årstiden i ett slags dvala; ett liknande förhållande har äfven iakttagits om sommaren. Köttet är synnerligen välsmakande. L-e.
Sutenera (Fr. soutenir), underhålla, understödja, vidmakthålla, försvara, uppehålla sig.
Sutherland [sö'therlän], grefskap i Skotland, det glesast befolkade i landet, gränsar i ö. till Caithness, i s. ö. till Moray Firth, i s. och s. v. till Ross och Cromarty samt i v. och n. till Atlantiska hafvet och Nordsjön Areal 5,252 qvkm. 23,370 innev. (1881). Kusten är i n. och v. brant med djupa inskärningar, i ö. deremot låg och jämförelsevis regelbunden. Det inre af landet är, med undantag af vissa lägre partier kring floder och sjöar, uppfyldt af höglandshedar med kullar och berg, bland hvilka särskildt märkas Benmore Assynt (1,066 m.) och Ben Klibreck (1,018 m.). I förhållande till sin areal är S. det vattenrikaste af alla Skotlands grefskap. Af dess många insjöar är Loch Shin den största; af floderna må nämnas Helmsdale, Brora, Fleet och Oickel. Af det till största delen ej odlingsbara landet är icke fullt 1/40 brukad jord, förnämligast bärande säd och potates. Hufvudnäring är boskapsskötsel, särskildt fårafvel. I det inre af S. brytes byggnadssten. Mer än 4/5 af grefskapet tillhöra hertigen af Sutherland. Till parlamentet sändes 1 medlem. Innevånarna äro dels af keltiskt, dels af skandinaviskt ursprung. Hufvudstad: Dornoch.
Sutor, Lat, skomakare. Se Ne sutor supra crepidam.
Sutorina. Se Suttorina.
Sutra, Ind., regel, råd. Se Indiens språk och literatur, sp. 552.
Sutri, stad i italienska provinsen Roma, vid den forna Via Cassia. 2,266 innev. (1881). Biskopssäte. Etruskiska och romerska fornlemningar. I S., forntidens Sutrium, hölls 1046 en synod, på hvilken kejsar Henrik III lät afsätta de tre påfvarna Benedikt IX, Sylvester III och Gregorius VI samt på påfvestolen uppsätta Klemens II.
Sutsos, en ursprungligen från Bulgarien till Konstantinopel inflyttad, i Ny-Greklands historia bekant fanariotslägt, af hvilken flere medlemmar till 1821 voro hospodarer i Moldau och Valakiet. -- 1. Michael S. blef hospodar i Moldau 1820, men slöt sig till Alexandros Ypsilanti och måste efter dennes nederlag 1821 fly till Ryssland. Då Porten fordrade hans utlemnande, begaf han sig 1822 på väg till Pisa, men blef anhållen i Österrike och fick under en längre tid dröja i Görz. Efter grekiska frihetskrigets slut var han efter hvartannat Greklands sändebud i Paris, London och Petersburg. Död i Athen d. 24 Juni 1864. -- 2. Alexandros S., nygrekisk skald, född 1803 i Konstantinopel, erhöll från 1820 sin utbildning i Paris och begaf sig sedan till Grekland, der han uppträdde som en ifrig motståndare till grefve Kapodistrias och, efter konung Ottos tronbestigning, till det bajerska inflytandet. I sina lyriska och komiska dikter samt i synnerhet i sitt berömda romantiska epos Den kringirrande (1839) riktade han skarpa angrepp mot de herskande. Han var äfven en framstående dramatisk och journalistisk författare samt skref en politisk-satirisk roman, Den landsflyktige (1834). S:s dikter besjälas af en lefvande kärlek till frihet och fosterland. Hans form är behagfull och klar, men den starkt subjektivt-lyriska uppfattningen gör karaktersteckningen
Källa: Project Runeberg ·
