Sida 560
Sweynheim ...
upprepats. Det är afkomlingar efter dessa s. k. kulturraser, som numera allmänt underhållas såväl inom vårt som i andra land i Europa.
Antalet svin, som med fördel kan underhållas på en gård, beror af tillgången på affall från kök, mejeri eller fabriker eller på tillfälle att underhålla svinen i bokskogar eller på betesmarker. Skola kreaturen under sommaren taga sin föda ute i mark och skog, bör man ej välja djur af de mest förbättrade slagen, hvilka på grund af sitt korta hufvud och sina låga ben hafva svårt för att böka i marken och att ströfva vidt omkring för att söka sin föda. Men om deremot svinen skola födas hela året inom hus, bör man anskaffa svin af någon af de mera förbättrade raserna, dock ej af stort slag, emedan kött efter dem icke är så lätt att afsätta som kött efter djur af medelstora eller smärre raser. Af medelstora raser inom vårt land må nämnas Berkshire-rasen, svartfärgad, med röd-gula fläckar och krusig borst, samt Yorkshire-rasen, med hvit färg. Bland smärre raser märkas de svarta Essex-svinen, de små hvita Yorkshire-svinen, de rödgula Tamworth-svinen och de svarta, med hvita fläckar eller strimmor försedda Poland-Kina-svinen. De båda sistnämnda raserna anses f. n. mest värdefulla, enär de, utom det att de äro lika snabb vuxna som de förut uppräknade, vid slagtningen lemna en jämförelsevis större mängd kött och ej så mycket späck som dessa.
Sedan man bestämt sig för hvilken ras man ämnar underhålla på en gård, väljes handjuret hälst af ren ras. Hannen kan användas till afvel vid 10--12 månaders ålder samt bibehållas såsom afvelsdjur i 2--3 år, men vanligen är han dessförinnan ofruktsam till följd af tilltagande fetma. För att bibehållas afvelsam bör han under hela året dagligen få röra sig i det fria och ej hållas i för högt hull. Hondjuren kunna äfvenledes användas till afvel vid 10--12 månaders ålder och befruktas tvänne gånger om året. Djur af de mera förbättrade svinslagen lemna ett mindre antal grisar än djur af de så kallade landtraserna. Drägtigheten varar i medeltal 120 dagar. Några dagar före grisningen befinnas jufret samt könsöppningen ansvällda. Då grisningen är nära förestående, insättes hondjuret i en rymlig kätte. Grisarna tagas undan, alltefter som de födas, och först när alla blifvit framfödda, läggas de till modern för att dia. Man undanskaffar äfven efterbörden, för att suggan icke genom att förtära densamma skall få begär efter köttföda och sedermera äta upp sina grisar. Är suggan i mycket högt hull, händer ganska ofta under de första dagarna efter grisningen, att hon, då hon lägger sig, klämmer ihjäl en eller annan af sina ungar. Af grisarna bibehållas ej flere än honan har spenar. Man låter dem dia i 6--8 veckors tid, men redan då de äro 2--3 veckor gamla, ställer man till dem, uti en inhägnad, dit ej modern kan inkomma, litet söt mjölk eller annan lättsmält föda. Efter afvänjandet utfodras grisarna kraftigt, utan att dock hållas mycket feta, och det bör dessutom beredas dem tillfälle att dagligen eller åtminstone ett par gånger i veckan få röra sig i det fria. Se Svinskötsel. C. A. L.
Svinavad. Se Svennevad.
Swinburne [soi'nbörn], Algernon Charles, engelsk skald och kritiker, född d. 5 April 1835 i London, studerade i Oxford och begaf sig sedan på resor. 1860 debuterade han såsom författare med de trots sin omogenhet anmärkningsvärda skådespelen The queen mother och Rosamond. Sitt rykte grundade han dock först med Atalanta in Calydon (1865), en tragedi efter grekiskt mönster, hvilken vittnade om stor skapande kraft, rik bildning och en originel lyrisk begåfning. År 1865 utgaf han äfven, sorgspelet Chastelard, den första länken i en trilogi, hvars andra delar blefvo Bothwell(1874) och Mary Stuart (1881). Med Poems and ballads (1866), en af de franske romantikerna starkt påverkad diktsamling, väckte S. mot sig så häftiga anklagelser för sinlighet i skildringarna, att hans förläggare afbröt verkets vidare försäljande. Detta förfaringssätt framkallade från skalden ett skarpt svar under titeln Notes on poems and reviews. (1866). Följande år utkom hans formfulländade, af republikansk hänförelse eldade Song of Italy, tillegnad Mazzini, och 1870 skref han i samma anda ett Ode on the proclamation of the French republic. I Songs before sunrise (1871) nådde derefter hans lyriska glöd och rika fantasi sin fulla utveckling. Jämte dessa verk har S. utgifvit flere andra poetiska arbeten, såsom Songs of two nations (1875), den antikiserande tragedien Erechtheus (1876), tvänne samlingar Poems and ballads (1878 och, 1889), Songs of the spring-tides (1880), Studies in song (s. å.), den episka dikten Tristram of Lyonesse (1882), de synnerligen formfulländade lyrisk-didaktiska dikterna A century of roundels (1883), A midsummer holiday and other poems (1884) samt sorgspelen Marino Faliero (1885) och Locrine (1887). Selections from S:s Poetical works publicerades 1887. -- Såsom en snillrik kritiker visade S. sig först i en essay öfver William Blake (1868). I skriften Under the microscope (1872) försvarade han sig med bitande qvickhet mot anklagelsen att hafva grundat »a fleshly school» inom literaturen. Med George Chapman, a critical essay (1875) når han kanske höjdpunkten af sitt kritiska författareskap. Förträffliga prof på detsamma har han dessutom lemnat i Essays and studies (1875), A note on Charlotte Brontë (1877), A study of Shakespear (1880), A study of Victor Hugo (1886), Miscellanies (s. å.) och A study of Ben Jonson (1889). Hufvuddragen i S:s såväl poetiska som kritiska författareskap äro en lågande entusiasm och stridsfärdighet för allt hvad som synes diktaren godt och upphöjdt samt ett hänsynslöst hat till allt lågt och dumt. I sin ifver att säga hvad som bör sägas har S. derför stundom offrat det för hans stil egna lyriska behaget. Om hans andliga mogenhet vittna betydelsen och mängden af de politiska, sociala, literära och estetiska ämnen, som han behandlat och beherskat. Genom flere af sina dikter är han den i bästa mening mest moderne bland samtida engelska skalder.
Källa: Project Runeberg · ·






























