Sida 581
Symbolik ...
Symphoricarpus l. Symphoria, bot. Se Snöbärsbusken.
Symphytum Tourn., vallört, bot. farmak., ett slägte af i allmänhet storväxta örter, hörande till nat. fam. Borragineae Adans., kl. Pentandria L. De i Sverige tämligen sällsynt vid odlade ställen växande arterna äro stora, greniga, bredbladiga, mer eller mindre sträfhåriga örter med vanligen violetta, bägarelika blomkronor, hvilkas svalg är tillslutet af 5 lansettlika, glandelkantade fjäll. Den ena arten, S. officinale L., har stjelken vingad af de nedlöpande öfre bladen, hvilka likasom de nedre hafva en äggrund lansettlik form; den andra arten, S. orientale L., har den skarpt sträfhåriga stjelken nästan ovingad och de nedre bladen skaftade, hjertlika eller äggrunda. Af den förstnämnda arten hafva rot, örtstånd och blommor, Radix, herba et flores consolidae majoris, förr varit använda såsom helande sår och benbrott. En kaukasisk art, S. asperrimum M. B., har anbefalts såsom en god foderväxt. O. T. S.
Sympiezometer (af Grek. sympiezein, sammanpressa), fys. och meteor., ett slags barometer, vid hvilken lufttryckets variationer bedömas efter den volymförändring en från den yttre luften genom en vätskeindex afspärrad luftmassa undergår, när yttre lufttrycket förändrar sig. Instrumentet är i hög grad beroende af temperaturen och derför föga pålitligt. Oaktadt det har flere företräden framför den vanliga qvicksilfverbarometern, nämligen att det fordrar mindre utrymme och följaktligen är mindre bräckligt, har det på senare tider nästan utträngts af aneroidbarometern (se Barometer 2), hvilken, utan att vara behäftad med sympiezometerns fel, är i besittning af alla dess företräden. R. R.
Symplegader (Grek., »de sammanslående»), Grek. mytol., två klippöar vid den trakiska Bosporens utlopp ur Pontos, hvilka enligt sagan ständigt slogo mot hvarandra och dervid krossade hvarje fartyg, som försökte passera mellan dem. Vid argonavternas färd blefvo de dock gjorda orörliga genom Orfevs' strängaspel.
Symploce (Lat., Grek. symploke, af symplekein, sammanfläta), sammanflätning, retorisk figur, som består deri att samma svar följer på flere på hvarandra följande frågor.
Sympodisk, adjektiv af Sympodium (se d. o.).
Sympodium, Lat. (af Grek. syn, tillsammans, och Lat. podium, upphöjning), bot., betecknar en stam, som ser ut som en oafbrutet sammanhängande stam (jfr Monopodium), men i sjelfva verket består af stamleder, tillhörande en följd af årsgenerationer. Om hufvudaxelns ändknopp vid växtperiodens slut bortdör och affaller, och den öfversta sidoknoppen intager dess ställe samt utvecklas såsom en fortsättning af hufvudaxeln, och om detta förhållande för hvarje växtperiod regelbundet upprepas, uppkommer så att säga en kedja af axlar, fortväxande i den ursprungliga hufvudaxelns riktning och med utseendet af att vara en enda fortlöpande hufvudstam. En sådan »kedjestam» träffas hos åtskilliga af våra träd. Hvad grenarna beträffar, lemna lind, alm, pil m. fl. exempel på sympodier. O. T. S.
Symposiark (Grek. symposiarchos), ledare af ett symposion. Se Arbiter bibendi och Symposion.
Symposion, Grek. (Lat. compotatio l. convivum), benämning på det »dryckeslag», som hos forntidens greker och romare brukade vidtaga efter slutet af en festmåltid, sedan maträtterna blifvit undanskaffade, borden aftorkade och bålar med tillbehör framsatta. Vid dryckeslaget, hvilket brukade inledas med ett åt »den gode genien» hemburet dryckesoffer (Grek. sponde, Lat. libatio), intogo deltagarna, liksom under måltiden, en halfliggande ställning på ett slags hvilsoffor, stödjande sig på armbågen. En »dryckesförman» eller »dryckeskonung» (symposiarchos, basilevs l. rex bibendi), som vanligen utsågs genom tärningskast, egde att bestämma reglerna för dryckeslaget, d. v. s, i främsta rummet huru många och huru stora bägare en hvar borde tömma, i hvilken ordning detta borde ske, äfvensom de straff (vanligen bestående i tömmandet af ett antal extra bägare), hvilka drabbade dem, som förgingo sig mot de antagna sällskapsreglerna. Drickandet antog under sådana förhållanden ganska stora dimensioner, men de skadliga verkningarna minskades genom vinets utspädning med vatten. Att dricka oblandadt vin gällde såsom barbariskt bruk och ansågs i hög grad skadligt. De oftast förekommande blandningsförhållandena mellan vinet och vattnet synas hafva varit 1: 3, 1: 2 och 2: 3. Den förstnämnda blandningen ansågs dock väl mycket vattenhaltig och betecknades såsom »groddryck». Blandningen verkställdes, med antingen kallt eller varmt vatten, i ett stort blandningskärl eller bål (krater), hvarifrån den med slefvar eller tillbringare fylldes i bägarna. Till sällskapets förlustande brukade man låta gycklare, danserskor och flöjtspelerskor uppträda under symposiet, och vid yppigare gästabud förekommo äfven hetärer såsom deltagarinnor i laget. För öfrigt bidrogo bordsgästerna sjelfva till stämningens höjande genom hvarjehanda uppsluppet skämt, sällskapsspel, i synnerhet kottabos, samt gåtor och prisuppgifter, eller genom att hvar i sin tur, i riktning åt höger, afsjunga muntra, oftast improviserade bordvisor, skolier. Å andra sidan inträffade väl äfven, att i samqväm af högt bildade och snillrika män ett innehållsrikt, af skämt och qvickhet kryddadt samtal gjorde andra förlustelsemedel umbärliga. Till denna klass höra de båda dryckeslag, hvilka Xenofon och Platon på ett synnerligen anslående sätt skildrat. Vid båda dessa tillfällen var Sokrates hufvudperson, och samtalet rörde sig kring kärlekens väsende och egenskaper. Efter Xenofon och Platon uppstod, enligt hvad det tyckes, en ganska rikhaltig symposisk literatur, hvilken dock icke kommit till vår tid. Under den yngre klassiska forntiden blef det brukligt att inom ramen af ett låtsadt bordssamtal hopföra massor af olikartadt lärdomskram. Hit höra Plutarchos' »Symposiaka» och »De sju vises samqväm» samt Athenaios' »Deipno Sofistai» (se Athenaeus). A. M. A.
Källa: Project Runeberg · ·
