Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström

sammanbindningslinie är vinkelrät mot planet och af detsamma delas midt i tu. Tänker man sig symmetriplanet vara en spegel, blir således den ena storheten en spegelbild af den andra. Två symmetriska storheter i tre dimensioner kunna i allmänhet ej bringas att täcka hvarandra och äro således ej kongruenta; emellertid kunna de uppdelas i element, hvilka sinsemellan äro kongruenta, hvaraf följer, att två symmetriska kroppar hafva samma volym och två symmetriska ytor samma ytinnehåll. Deremot sammanfalla för rumsstorheter i två dimensioner begreppen kongruens och symmetri; för dessa kan planet ersättas af en rät linie (symmetriaxeln). Symmetrisk funktion i afseende på två eller flere storheter kallas en funktion, som ej ändrar värde, om den ena storheten vexlar plats med den andra; så är t. ex. x² + 5xy + y² en symmetrisk funktion i afseende på x och y. G. E.

Sympatetisk. Se Sympatisera.

Sympathicus nervus. Se Sympatiska nerven.

Sympati (Grek. sympatheia), medkänsla, deltagande; en mer eller mindre medveten tillgifvenhet, böjelse för eller dragning till någon, hos hvilken man antager en viss likstämmighet i känslor, lynne o. s. v. Motsatsen kallas antipati. I fysiologisk bemärkelse menas med sympati den förbindelse eller det förhållande af samstämmighet l. samverkan, som eger rum mellan två eller flere från hvarandra mer eller mindre aflägsna organ, och som är orsak till att ett lidande, som uppstår i ett af dessa organ, i andra hand kan öfverflyttat till andra organ. Man ser sålunda t. ex. att en iridocyclitis, hvilken af något yttre våld uppkommit i det ena ögat, har benägenhet att på sympatisk väg uppträda äfven i det andra friska ögat, så att man till förekommande deraf är nödsakad att uttaga det skadade ögat. Kännedomen om den särskilda sympati, som under vissa förhållanden kan finnas mellan olika organ, kan gifva vinkar om orsaken till vissa sjukdomar, upplysningar om deras egentliga säte och anvisningar på hvilken väg man förnuftigast må försöka terapevtiskt bekämpa dem. O. T. S.

Sympati-kurer, folkmed., benämnas hvarjehanda qvacksalverier eller försök att bota sjukdomar och allahanda lidanden med hemliga medel, signerier, läsning öfver den sjuke, kryddpåsars påhängande, svafvels anbringande i kläderna, den sjuka delens omknytande med en becktråd, insydd i ett sidenband, omlindande med rödt ullgarn, drickande af nio sorters vatten, vårtors bortknytande med trådar o. s. v. Sådana kurer hafva sina anor från hedenhös. Trots en stigande upplysning förekomma de i våra landsbygder ännu mångenstädes, till vinst för »kloka gubbar» och »kloka gummor», O. T. S.

Sympatisera, känna sympati (se d. o.). -- Sympatisk, som ingifver sympati. -- Sympatiska nerven. Se Sympatiska nerven. -- Sympatiskt ögonlidande. Se Ögonsjukdomar. -- Sympatetisk, som har medkänsla för. Se vidare Sympatefciskt bläck.

Sympatiska nerven, Lat. nerus sympathicus, anat., den på båda sidor om ryggraden, på eller vid kotorna, belägna serien af nervganglier, sammanbundna af nervtrådar, samt från denna centraldel utgående nerver. Ganglierna, hvilkas närvaro och anordning föranledt namnet ganglienerv, äro större eller mindre, af bindväf sammanbundna hopar af nervceller, som gifva upphof till nervtrådar. De börja med ett par stora upp under hufvudet, på öfversta halskotorna, och 1--2 mindre par på halsen; i brösthålan finnas 12, i buk- och bäckenhålorna vid pass 8 gangliepar, således tillsammans 22--23 par, eller omkr. 10 par mindre än antalet ryggmärgsnerver, hvilka de eljest motsvara. Mellan alla dessa ganglier löpa longitudinella nervtrådsknippen, från det ena till det andra -- deraf namnet gangliesträng --, i hvilka knippen framgå trådar från den ena regionen till den andra, äfven förbi närmaste ganglier. Jämte dessa ega ganglierna 2 andra system af in- eller utgående trådar. Det ena slaget, kommunikanterna, förenar gangliet med närmast liggande ryggmärgsnerv, så att dels nervtrådar från märgen gå till och genom gangliet ut mot periferien, dels från gangliet in mot märgen. Af detta läge vid gränsen mellan ryggmärgen och dess nerver har sympatiska nerven fått namnet gränssträng. Det andra slaget trådar från gangliet äro sådana, som, jämte de nämnda från ryggmärgen, afgå till sympatiska nervens periferiska utbredning såsom i grenar. Genom sättet för sin förgrening utmärker sig den sympatiska nerven från nästan alla cerebrospinala. Dess trådar, till största delen bleka, märglösa, samlas blott i fina buntar; dessa grena sig likväl oupphörligt, och gronarna anastomosera, så att maskor uppstå, s. k. flätor. Vid nerverna och i flätorna förekommer en mängd nervceller, enstaka eller i grupper (ganglier), hvilka gifva upphof till nya trådar. Då de från gangliesträngen utgående nerverna, som sagdt, äro fina, möjliggöres den oändliga förgreningen endast genom dessa inströdda ganglieceller. Grenarna och flätorna följa blodkärlen, på hvilka de så att säga klättra fram till dessas finare förgreningar; de innervera kärlväggarnas muskulatur, varda derigenom bestämmande för dessas sammandragningsrörelser och hafva derför kallats »vasomotoriska». Hvar hälst glatt muskulatur finnes, äro äfven sympathicus-trådar tillstädes. Då nerven har sin förnämsta utbredning i lungor, hjerta, digestions-, urin- och könsorgan, således inom organen för det vegetativa lifvet, har han äfven kallats inelfsnerv, organisk eller vegetativ, till skilnad från animalisk. Till dessa organ gå dock äfven cerebrospinala nerver, specielt de förut omtalade i kommunikanterna. Se Nerver, Nervsystem och Nervväf. G. v. D.

Sympepsis, Grek., egentl. sammankokning; matsmältning.

Sympetaler (af Grek. syn, tillsammans, och petalon, blad), bot., benämnas de växter, som hafva kronbladen sammanvuxna med hvarandra till en s. k. sambladig blomkrona. Se Sambladig. O. T. S.