Sida 619
Säve ...
framgått ur en jordmån, i hvars bearbetande S. haft en ej ringa andel.
S. framträdde sent såsom författare och efterlemnade inga större verk, men många af hans skrifter äro emellertid af stort värde. Utom de redan nämnda utgaf han De starka verberna i gotländskan och dalskan (1854), Snorre Sturlesons Ynglingasaga, tolkad och upplyst (s. å.; bägge dessa afhandlingar tillskyndade honom s. å. Svenska akademiens mindre skådepenning i guld), Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga och Gotlands runinskrifter, språkligt behandlade (1859), Om de nordiska gudanamnens betydelse (1859; inträdesföreläsning), Om språkskiljaktigheterna i svenska och isländska handskrifter (1861, intagen i Upsala universitets årsskrift och af kritiken ansedd för hans bästa arbete), Sigurdsristningarna å Ramsundsberget och Gökstenen (1868; inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad., tryckt i dess handlingar; öfvers. till tyska). Dessutom offentliggjorde han åtskilliga uppsatser i »Nordisk universitetstidskrift», »Annaler for nordisk oldkyndighed og historie», »Runa», »Vitterhetsakademiens månadsblad» m. fl. Efter hans död utgaf G. Stephens ur hans efterlemnade papper Some runic stones in northern Sweden (1879; i Upsala Vetenskapssocietets Nova acta, vol. 9). S. var medlem af Vitt. hist. o. ant. akademien (korresponderande från 1859 och arbetande från 1862) samt af Vetenskapssocieteten i Upsala (från 1865). R. G.
4. Säve, Hjalmar Fredrik August, skolman, läroboksförfattare, son af S. 1, föddes d. 1 Mars 1839 i Tuna församling i Medelpad. Student i Upsala 1856, blef han 1861 filos. kandidat och 1863 filos. doktor. Vikarierande lektor vid högre elementarläroverket i Gefle 1863--64, blef han sistnämnda år lektor i grekiska och latinska språken derstädes. 1867 företog han med statsanslag en resa till Tyskland och Frankrike för att studera dessa lands språkundervisning, hvilken resa i och för språk- och literaturstudier utsträcktes till Grekland och Italien. S. å. flyttades han som lektor i grekiska och latin till högre elementarläroverket i Helsingborg, och 1870 förordnades han till rektor vid högre elementarläroverket i Karlskrona, men afled före tillträdet, i Helsingborg, d. 6 Febr. 1871. -- S. utvecklade under sin korta lefnad en rastlös, framgångsrik verksamhet som författare. Bland hans arbeten må nämnas en af Svenska akademien 1868 prisbelönt metrisk öfversättning af Aristofanes' »Foglarne» (tr. 1869), Öfversigt af grekiska syntaxen (1864), Latinsk stilistik, förra afdelningen (1865; 2:dra uppl. 1869), Latinsk stilistik, andra afdelningen, Antibarbarus (1866; 2:dra uppl. af Chr. Cavallin 1873) och Grekisk formlära efter Curtii metod (1866), i hvilket arbete han i motsats till »den gamla metoden», som följts i den Krüger-Aulinska språkläran, ville uppställa det grammatiska innehållet i öfverensstämmelse med den jämförande språkforskningens dittills af läroboksförfattarna i allmänhet förbisedda resultat. Under sina båda sista år var han sysselsatt med utarbetande af ett svensk-latinskt lexikon, som blef ofullbordadt.
5. Säve, Teofron Adolf, skolman, historiker, den föregåendes broder, född d. 24 Juli 1842 i Tuna församling i Medelpad, blef 1861 student i Upsala och 1869 filos. doktor, 1870 lektor i historia och latinska språket vid Karlstads läroverk och 1883 tillika rektor. S. har författat: Kejsarevalet i Frankfurt 1657--1658 och Sveriges underhandlingar derunder (1869), Riksdagen i Söderköping 1595 (1870), större delen af tidehvarfvet 1648--1789 äfvensom tidskiftet 1848--1871 i »Illustrerad verldshistoria» (utg. af E. Wallis 1875--79), Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1815 (1881; utgörande 6:te delen af det på Hj. Linnströms förlag utkomna illustrerade verket »Sveriges historia»), Striden om undervisningsfriheten i Frankrike (1890, i Pedag. tidskr.), John Ericsson, minnesteckning (1891) m. m.
Sääksmäki, socken i Tavastehus län, Finland, Sääksmäki domsaga, Tammela härad, utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Hattula kontrakt. Areal 370 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 5,069 personer (1888). A. G. F.
Sääminge (F. Sääminki), imperielt pastorat af 2:dra kl., S:t Michels län, Finland, Kantasalmi domsaga och härad, Borgå stift, Nyslotts kontrakt. Areal 1,739 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 8,374 personer (1888). A. G. F.
Söder. Se Väderstreck.
Söderala (med Maråkers kapell), socken i Gefleborgs län, Södra Helsinglands Östra tingslag. Areal 27,913 har. 8,242 innev. (1889). S. utgör ett regalt pastorat, Upsala stift, Helsinglands östra kontrakt.
Söderarm, lots- och fyrplats vid det nordöstra (Söderarms)inloppet till Stockholms skärgård från Ålands haf. Fyren, som visar en hvit blänk hvarannan minut, är anbragt i ett rundt stentorn, 30,3 m. öfver hafsytan, och har 16,4 minuters lysvidd. A. G.
Söderberg, Gustaf, militär, konstälskare, f. i Norrköping 1799, ingick vid k. lifregementets grenadierkår, blef officer 1816 och avancerade till öfverste, tjenstgjorde länge såsom adjutant hos kronprinsen Oskar och öfvergick till dennes stab, då han blef konung. Redan tidigt började S. med förkärlek egna sig åt landskaps- och figurmålning, företog för sin utbildning resor till Frankrike, der han någon tid studerade under Michalon, och Italien samt utförde efter hemkomsten i olja utsigter, i synnerhet från Stockholm, utmärkta af ett minutiöst utförande och qvicka små figurer. Snart öfvergick han till litografien samt utgaf bl. a. planschverket Svenska landskap (3 h. 1829--30) och Kongl. svenska och norska arméens uniformer (s. å.), färglagda planscher i folio. Af konung Oskar I fick S. i uppdrag att uppgöra förslag till nya uniformer, hvilka ock infördes. Utnämnd till öfverste i armén, qvarstod S. i staben, tills han 1858 blef öfverintendent samt prseses i Konstakademien. I denna egenskap var han dock föga verksam och leddes hufvudsakligen af den energiske Nyström. Han genomgick under denna tid och uppgjorde summarisk förteckning öfver k. musei
Källa: Project Runeberg ·
