Sida 655
Taffelmusik ...
bok De curtorum chirurgia libri duo (1597; flere gånger omtryckt, sist 1831), der han behandlar den redan halftannat årh. före honom uti Italien använda metoden att genom transplantation af hud från armen ersätta defekter i näsa, öron och läppar samt lemnar en noggran redogörelse för operationens teknik och för de fysiologiska processerna i de transplanterade hudstyckena.
Tagliacozzo [taljakå'tså], stad uti ital. prov. Aquila, n. v. om den forna Fucino-sjön (mellersta Italien). Omkr. 4,000 innev. Den 23 Aug. 1268 blefvo Konradin, hertig af Schwaben, samt hans vän prins Fredrik af Baden, hvilka stodo i spetsen för det hohenstaufenska partiet, vid T. besegrade af Neapels konung Karl af Anjou. Slaget är äfven uppkalladt efter det närbelägna Scurcola.
Tagliamento [talja-], flod i norra Italien, rinner upp på Karniska alperna i norra delen af prov. Udine, flyter mot s., under sitt nedre lopp på gränsen mellan prov. Udine och Venezia, samt faller ut i Adriatiska hafvet. Längd 165 km. Segelbar endast i sitt nedersta lopp, der den tidtals sväller ut till ofantlig bredd. Om sommaren är flodbädden en bred grusslätt.
Taglioni [taljåni], berömd dansörfamilj. -- 1. Filippo T., italiensk ballettmästare, f. i Milano 1777, anställdes 1803 såsom premierdansör vid k. operan i Stockholm, hvarest han s. å. ingick äktenskap med en dotter till sångaren Karsten. Han var sedan ballettmästare i Kassel och (till 1853) i Varsjav. Död vid Comosjön 1871. T. var en sinnrik »ballettdiktare». -- 2. Marie T., italiensk-svensk dansös, den föregåendes dotter, född i Stockholm d. 23 April 1804 (1809?), gick i sträng skola hos sin fader och uppträdde som dansös till en början i Wien 1822. I Paris dansade hon med oerhörd framgång 1827--32 och sedermera i många europeiska storstäder. I Stockholm uppträdde hon endast hösten 1841, under frenetiskt bifall. Hon gifte sig 1832 med grefve G. de Voisins. 1847 lemnade hon scenen och bosatte sig vid Comosjön. Men sedan hon genom kriget 1870--71 mist sin förmögenhet, gaf hon i London lektioner i sättet att föra sig. Död i Marseille d. 24 April 1884. -- Marie T. var sin tids förnämsta dansös, en snillrik representant för den mera kyska och själfulla danskonsten, svärmisk-poetisk i hela sin apparition och mimik. Hon tycktes lyfta sig på vingar, hvilka på samma gång voro behagets och oskuldens. Till hennes yppersta framställningar hörde nunnescenen i operan »Robert af Normandie» samt de af hennes fader uttänkta pantomimballetterna »L'élève de l'amour», »Le lac des fées» och »Sylfiden». -- 3. Paul T., ballettmästare, den föregåendes broder, f. i Wien 1809, engagerades i Berlin 1829 och blef ballettmästare der 1849. Han sammansatte utmärkta balletter (»Sardanapalus», »Undine», »Satanella» m. fl.). Död 1884. -- Hans dotter Marie, f. 1834, skördade stor framgång såsom dansös, men lemnade skådebanan 1866, då hon trädde i brudstol med en furst Windischgrätz.
Tagsatzung, T., kallades i Schweiz från äldsta tider till 1848 (med undantag af åren 1798--1803) den sammankomst, som de förbundna kantonernas ombud höllo, och der förbundets gemensamma angelägenheter afhandlades; församlingen af dessa ombud. Se vidare Schweiz, sp. 751.
Taguanen. Se Flygekorr-slägtet och Flygpungdjur.
Tagvandet [-vannet], insjö i Tromsö amt, Norge, 12 km. lång, har genom Tagelfven aflopp till Divielfven, öfre delen af Maalselfven.
Tahiren. Se Halfgetslägtet.
Tahirider, persisk dynasti, som regerade 820--872. Se Persien, sp. 1095.
Tahiti l. Taiti (förr kalladt Otaheiti), den största af de Frankrike tillhöriga Sällskapsöarna i Stora oceanen, består af tvänne nästan cirkelrunda delar: en större, Porionuu l. Tahiti-nui (Stora T.), och en mindre, Taiarabu l. Tahiti-iti (Lilla T.), hvilka äro förenade genom en 2,2 km. bred landtunga, Taravas l. Taravao, som höjer sig endast 14 m. öfver hafsytan. Hela ön har en areal af 1,042 qvkm., deraf Taiarabu utgör 240 qvkm. Från en jämn kustremsa uppstiger ett vildt bergland, som uppfyller största delen af ön. Genom vulkanisk verksamhet, som för längesedan upphört, hafva jordlagren upptornats till en ansenlig höjd: på Tahiti-nui når Aorai 2,064 m., Orohena 2,236 m. och på Tahiti-iti Roniu 1,130 m. Aorai och Orohena bilda med ett antal lägre pikar ett diadem, en underbart skön bergformation, icke olik kransen kring en gammal krater. Strålformigt utgå derifrån i alla riktningar åsar, hvilka från formen af små högslätter afsmalna nedåt, skilda af smala dalar, på hvilkas botten muntra bergbäckar ila fram, störtande sig i skummande vattenfall genom den yppiga vegetationen ned till kustslätten. Marken är stenig och hård på bergshöjderna och består på platåerna ofta af mager lera, men i dalarna och vid kusten af ett tjockt humustäcke, som erbjuder alla vilkor för tropiska växter. Denna landremsa utmed hafvet är jämn, i allmänhet ganska smal, men här och der ända till 3 km. bred. Der bor hela befolkningen, mest samlad i små byar, som, då dessa bestå af låga hyddor, nästan alldeles försvinna i den yppiga växtligheten. Rundt om ön går ett korallref, som endast på få ställen lemnar genomgång för fartyg. Den enda betydande hamnen är Papeete (se d. o.), öns och hela koloniens hufvudort. Folkmängden uppgår till omkr. 11,200 pers., deraf 1/8 fransmän och andra främlingar. -- Ön besöktes sannolikt redan 1607 af spanioren Pedro Fern. de Quiros och återupptäcktes 1767 af engelsmannen Wallis, som tog den i nominel besittning för Georg III och uppkallade den efter honom. Följande året besöktes den af fransmannen Bougainville, hvilken tog den i besittning för Frankrike och kallade den La Nouvelle Cythère. Nästan all vår kunskap om ön och befolkningen i dess naturtillstånd härrör från Cooks besök 1769, 1773, 1774 och 1777. Wallis fann på T. tre stater, af hvilka den mäktigaste styrdes af drottning Oberea, men
Källa: Project Runeberg · ·
