Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström

Originalsida 666
Originalsida 666
Originalsida 666
Originalsida 667
666–667

Sida 666

Talar ...

kallad skölden. Kottarna hos Pinus-arterna behöfva 2--3 år för sin utveckling. Af de svenska barrträden hör endast tallen, Pinus sylvestris L., till detta slägte och bildar, såsom bekant, milsvida skogsbestånd (i synnerhet i Dalarna och Norrland), hvilka tyvärr numera äro på många håll svårt afverkade. I öfriga delar af landet finnas endast undantagsvis några större skogar qvar, bland hvilka en stor del nu tillhör svenska staten. I Europa finnas af detta slägte ytterligare 13 arter, bland hvilka söderns ofta omtalade pinie, P. Pinea L., utmärker sig genom sin högresta stam, hvilken i toppen utbreder en mera vid än hög krona. Cembratallen, P. Cembra L., finnes utbredd i södra Europas alptrakter, men dess egentliga hemland torde vara norra Ryssland och Sibirien, i hvars kalla nejder den blir en lågväxt buske. Dess ganska stora frön äro stärkelserika och kunna, liksom piniens »kärnor», förtäras samt utgöra i Ryssland och Sibirien under nödår ett välkommet näringsmedel. Flere arter finnas i Asien, och äfven Amerika har ett större antal pinus-former, bland hvilka den kaliforniska P. lambertiana Dougl. är bekant för sin afsöndring af ett sockerartadt ämne, ett slags »manna», som af infödingarna fortäres. Många Pinus-arter (t. ex. cembratallen och den för sina långa barr utmärkta weymouths-tallen, P. strobus L.) odlas såsom prydnadsträd i parker och trädgårdar. De flesta tallarter lemna ett förträffligt virke, och furuvirke utföres från den skandinaviska norden i stora massor till nästan alla verldens land. Af dessa trädslag erhållas för öfrigt många vigtiga produkter, såsom terpentin (flere slag), ljust harts (resina flava) och kolofonium. Af den svenska tallen erhållas tallstrunt, skogsull, tallbarrsolja, tjära, beck och beckolja. För tallen skadliga insekter äro tallflyet, tallspinnaren, tallspinnarestekeln och tallstekeln (se dessa ord). Jfr Abies, Canada-balsam, Ceder, Lärkgran och Terpentin. O. T. S.

Tallahassee [-si], hufvudstad i nord-amerikanska staten Florida, genom jernväg förenad med den vid Mejikanska viken liggande hamnen S:t Marks. Staden anlades 1824 och hade 2,494 innev. 1880.

Tallard [-lar], Camille, grefve, marskalk af Frankrike, f. 1652, d. 1728, började sin bana under Condé och Turenne i Nederländerna och Elsass. Han blef redan vid 26 års ålder generalmajor och 1708 marskalk. S. å. fick han befäl i Elsass, då han intog Landau, och 1704 förde han 30,000 man öfver Schwarzwald samt förenade sig med kurfurstens af Bajern armé, men hade hufvudsakliga skulden till den förenade arméns nederlag vid Höchstädt (d. 13 Aug. s. å.), der han blef fången. Efter sin återkomst från fångenskapen, 1712, blef han icke vidare använd. C. O. N.

Tallbarrsbad. Se Bad, sp. 1418.

Tallbarrsextrakt. Se Skogsull.

Tallbarrsolja. Se Skogsull.

Tallberg, Axel, etsare, f. 1860, utbildade sig först vid konstakademien i Stockholm, der han egnade sig åt landskapsstudier och i synnerhet åt utsigter i aqvarell. Sedermera har han öfvergått till etsning, har gjort flere konstresor för sin vidare utbildning och bosatte sig 1889 i England. Hans större blad, exempelvis Liktag å romerska Campagnan (1884) och Utsigt vid Prestnibble (1886), äro hållna i ett ganska bredt manér och vittna om verklig begåfning, men synas äfven väl litet genomarbetade. Dock äro hans senaste arbeten, t. ex. det för »Föreningen för grafisk konst» 1888 utförda bladet Engelsk landskyrka, omsorgsfullare och med större konstnärlig finhet utförda. T. har äfven etsat porträtt, bl. a. af etsaren A. H. Hägg (1889). -rn.

Tallbitslägtet, Corythus, Pinicola, zool., tillhör familjen finkartade foglar inom tättingarnas ordning och foglarnas klass. Det skiljer sig från det närstående domherreslägtet företrädesvis derigenom att näbben vid basen är mera hög än bred samt att stjerten i spetsen är urnupen. Af de tre kända arterna tillhör en Sveriges fauna, nämligen C. enucleator, tallbiten (»dumsnuten», äfven kallad »nattvakan» och vakan; se derom E. Bergströms studie »Ornitologi och vitterhet» i hans bok »Litteratur och natur», 1889). Liksom hos korsnäbbarna är hos tallbiten färgen mycket olika efter ålder och kön. Efter första ruggningen erhålla hannarna en mer eller mindre orangegul drägt och först vid följande ruggning den definitiva tegelröda färg, som utmärker den könsmogne hannen. Honans färgteckning är öfvervägande grågul. Hos båda könen hafva de svartaktiga vingarnas armpennor och större täckfjädrar hvitaktiga kanter. Längd 22 cm. Under fortplantningstiden lefver tallbiten i nordligaste Sveriges barrskogar och uppträder endast om vintrarna i landets sydligare delar. Hans föda består af hvarjehanda frukter, bär (synnerligen rönnbär) och frön. Boet, förfördigadt af fina qvistar och strån, finnes i täta barrskogar och innehåller 3--4 ljusgröna, med bruna och svarta fläckar försedda ägg. L-e.

Tallbocken l. skomakaren, Lamia sutor L., zool., är en art bland de långhornade skalbaggarna (Longicornia], hvilken står nära »timmermannen» (se Lamia). Tallbocken är svart eller svartgrå, med små, gulaktiga, håriga fläckar. Småskölden (skutellen) har en hjertlik, gulhvit fläck. Täckvingarna äro öfverallt tätt och likformigt punkterade samt försedda med flere gråhvita hårfläckar. Hos hannen äro antennerna l. pannspröten mer än dubbelt längre än kroppen, hos honan blott obetydligt längre än kroppen och tecknade med hvita ringar. Längd omkr. 2,5 cm. Tallbocken förekommer tämligen allmänt i tallskogar, men åstadkommer icke någon större skada. O. T. S.

Talleyrand [tallra'ng], fransk adlig ätt, en yngre gren af den slägt, som till 1390 innehade det suveräna grefskapet Périgord (se d. o.), har sitt namn efter en gård inom nämnda grefskap och leder sina anor tillbaka till en Boso, grefve af Marche (900-talet). Den förste, som bar namnet T., var Hélie de T. (omkr. 1100). De nu blomstrande två grenarna (en hertiglig och en greflig) af ätten Talleyrand-Perigord härstamma från Daniel Marie Anne de T., furste af Chalais (d. 1745), fader till

Källa: Project Runeberg · ·