Sida 99
Sparre ...
Vetenskapsakademien sedan 1855. Han sysselsatte sig mycket med historiska och framförallt genealogiska forskningar samt promoverades till juris hedersdoktor i Lund 1868 och till fil. hedersdoktor i Köpenhamn 1879. Död i Stockholm d. 26 April 1886.
20. Sparre, Erik Josias, grefve, ämbetsman, politiker, den förres syssling, född i Gefle d. 2 Mars 1816, blef filos. magister i Upsala 1836, juris kandidat 1840, assessor i Svea hofrätt 1850 samt hade gjort sig ett namn såsom jurist och politiker, då han 1858 kallades till landshöfding i Elfsborgs län. Der utvecklade han ända till sin död en verksamhet, som med skäl kan kallas enastående, och som ställer honom långt framom alla sina samtida bland rikets landshöfdingar. Under sitt rastlösa och med hänsynslös energi drifna arbete för sitt läns förkofran i alla riktningar hade han företrädesvis blicken riktad på samfärdsmedlens tidsenliga utveckling, och Elfsborgs län har honom att tacka för att det är nästan mera öfverspunnet med enskilda jernbanor än någon annan bygd i riket. Äfven Dalslands kanal räknar i honom sin upphofsman, och han bidrog genom sin kredit företrädesvis till att Stockholm--Vesterås--Bergslagens jernväg kom till stånd. Han bevistade alla ståndsriksdagar 1844--65, var ledamot af Första kammaren för Elfsborgs län 1866--69 och af Andra för Venersborg-Amål 1870--86. Från 1848 till 1877, med undantag af år 1873, ordförande i lagutskottet, verkade han såväl der som inom riksdagen i allmänhet i konservativ anda, ehuru hans konservatism ofta hade en viss gemytligt demokratisk, att ej säga demagogisk färgton. Den hindrade honom för öfrigt icke att intressera sig för sociala reformer, och ett statssocialistiskt program i Bismarcks anda skulle han må hända varit rätte mannen att såsom minister genomföra. Men vägen till taburetten var för honom stängd, sedan ett par obehagliga rättegångar skadat hans anseende. Han skall emellertid länge ihågkommas såsom en af de mest utpräglade politiska personligheter vårt land på senare tider egt. Inom Andra kammaren var han ålderspresident allt ifrån J. A. Gripenstedts död 1874 till sitt eget frånfälle, som inträffade i Vänersborg d. 17 Juni 1886 genom följderna af en olyckshändelse.
21. Sparre, Per Ambjörn, grefve, mekaniker, son af S. 18, född d. 10 Juli 1828, inträdde efter aflagd studentexamen vid Motala mekaniska verkstad och har gjort flere sinnrika uppfinningar, såsom ett nytt slags sedeltryck, en maskin för tryckning af breffrimärken m. m. S. är sedan 1861 bosatt i Paris.
Sparre, Nils Gustaf Alexander, grefve, riksdagsman, brorson af S. 19, föddes på Almnäs herregård i Skaraborgs län d. 31 Maj 1834. Efter att hafva genomgått Karlbergs krigsakademi blef han 1852 underlöjtnant vid Lifgardet till häst samt 1855 löjtnant och 1859 ryttmästare. 1861 tog han afsked från regementet. 1860 utnämndes han till kammarherre hos drottning Lovisa, men lemnade redan 1863 denna befattning. Sedan 1859 har S. hufvudsakligen egnat sig åt skötseln af sin fädernegård äfvensom åt kommunala värf. Sålunda var han alltifrån 1862 till 1884, med undantag af två år, ledamot af Skaraborgs läns landsting och under denna tid i flere år dess vice ordförande. Sedan 1870 har han alltjämt varit ledamot af Första kammaren, först som representant för nämnda län, från och med 1888 som representant för Vesternorrlands län. 1872--74 var han ledamot af bevillningsutskottet, och från och med 1875 har han haft plats i statsutskottet samt varit detsammas vice ordförande 1881--82 och ordförande från och med 1883. Bland kammarens åt honom lemnade förtroendeuppdrag märkes för öfrigt hans kallelse till medlemskap af talmanskonferensen åren 1889--90. Som riksdagsman har S. i främsta rummet egnat sig åt statsfinansiella frågor, skattefrågor och försvarsfrågan. Dervid alltid framträdande som sparsamhetsvän och i godt förstånd med landtmannapartiet, ehuru lifligt öfvertygad om att tidsenligt ordnande af försvaret är vilkoret för bevarandet af vår tillvaro som nation, deltog han i 1883 års kompromiss och har alltjämt verkat i densammas syfte. Äfven för kommunikationsväsendets främjande, särskildt för jernvägsnätets utveckling, har S. varit synnerligen intresserad. I tullfrågor har han tillhört frihandelspartiet. S. har som ledamot arbetat i komitén för ordnande af väghållningsbesväret på landet (1876--80), i skattereglerings-komitén (1879--83), i försvarskomitén (1880--82) och i öfverskottsplaceringskomitén (sedan 1888) samt som ordförande ledt förhandlingarna i jernvägstaxekomitén (1887--88) och komitén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof (sedan 1889). På grund af hans duglighet, hans inflytelserika ställning i riksdagen äfvensom hans personliga anseende lär det vid ett par tillfällen starkt ifrågasatts, att han skulle öfvertaga statsministersämbetet. S. valdes 1882 till ledamot af Landtbruksakademien och kallades s. å. till ledamot af Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia.
F. Grefliga ätten S. (n:o 74).
23. Sparre, Axel, grefve till Brokind, riksråd, sonsons son af S. 2, född i Visby 1652. Öfverstelöjtnant under Karl XI:s skånska fälttåg, hade han ej stigit högre i graderna, förr än han vid 1697 års riksdag genom sitt verksamma understöd åt Piper i dennes sträfvan att få Karl XII genast förklarad för myndig gaf ny fart åt sin befordran. Han blef nu 1699 öfverste för Vestmanlands regemente, 1705 generalmajor. 1710 generallöjtnant och 1713 general af infanteriet samt var Karl XII följaktig under alla dennes krig ända till hans återkomst till Sverige. Vid högqvarteret i Lais efter segern vid Narva var det han, som -- enligt Karls bref till sin syster -- jämte Magnus Stenbock »höll målron vid makt och hade allehanda upptåg». Han utmärkte sig vid Düna och Klissov, bidrog i väsentlig mån till Rehnskölds seger vid Fraustadt, gjorde det första angreppet på fienden i slaget vid Poltava och
Källa: Project Runeberg ·
