Nya Stockholm

I januari 1870 sökte ett par personer tillstånd att anlägga spårvägar å fyra särskilda linier, men tillåtelsen till spårs nedläggande å Drottninggatan kunde ej erhållas, och därigenom kom företaget icke då till stånd. Behofvet af spårvagnar var dock allmänt kändt, och bland stadsfullmäktige yttrades mer än en gång åsigter som stodo i öfverensstämmelse med den allmänna meningen i detta afseende. Tidningarna underläto ej häller att bevisa behofvet och nyttan af ett sådant samfärdsmedels snara införande.

För att undersöka, att spårvägar icke komme att medföra olägenheter för den öfriga samfärdseln samt huru vida de kunde under Stockholms klimat- och terrängförhållanden bära sig, uppdrog öfverståthållaren i september 1875 åt en komité af sakkunnige män att uppgöra fullständig plan för sådana vägars anläggande. Denna komité afgaf sitt betänkande i januari 1876 och hemstälde, att man, i afseende till de svåra terrängförhållandena å Södermalm, skulle afstå från tanken att där anlägga spårvägar, hvaremot komiterade föreslogo flere spårvägslinier i det öfriga Stockholm. Dessa linier skulle delas i två system, af hvilka det primära, afsedt att genast utföras, skulle omfatta de reglerade och mera bebyggda stadsdelarne jämte Djurgården, samt det sekundära, som skulle genomföras så småningom och omfatta de yttre, mindre bebyggda stadsdelarne tillika med en del af deras närmaste omgifningar.

På grund af detta gynsamma komitébetänkande utfärdades inbjudning till bildande af ett aktiebolag för att bringa planen till utförande. Inbjudningen mottogs med allmänt deltagande, och den 12 april 1876 erhölls kunglig stadfästelse å bolagsordning för Stockholms nya spårvägs-aktiebolag, så kalladt emedan redan i november 1872 faststälts ordning för »Stockholms spårvägs-aktiebolag», som dock aldrig kom i verksamhet.

Det nya bolagets aktiekapital skulle utgöra minst 500,000 och högst 2,000,000 kr., och af detta kapital tecknades vida öfver minsta beloppet. Aktien lydde å 100 kr. Bolagets styrelse skulle bestå af fem ledamöter. De ha under senaste året utgjorts af generallöjtnanten, frih. B. A. Leijonhufvud, konsul G. D. Philipson, sekreteraren H. Wikblad, f. d. maskindirektören E. Fränckel och kapten J. A. Brunskog, hvilken sist nämde efterträdt kapten L. Broomé såsom verkställande direktör. Af de öfrige har frih. Leijonhufvud såsom styrelsens ordförande samt hrr Philipson och Fränckel kvarstått från bolagets början.

Den 10 juli 1876 erhöll bolaget stadsfullmäktiges tillstånd att anlägga spårvägar i fyra sträckningar samt att under 40 år, med andras uteslutande, trafikera dem med för ändamålet särskildt konstruerade person- och transportvagnar. Den 30 december samma år faststälde kungl. maj:t stadsfullmäktiges beslut. Bolaget vidtog då oförtöfvadt förberedelser för spårens nedläggande, och det arbetet började i maj 1877 dels på nu varande Strandvägen, dels vid Slussen och på Roslagstullgatan. Å sist nämda plats hade bolaget året förut inköpt en egendom för station och stall.

Vi äro vid Slussen oeh vilja begifva oss till någon af hufvudstadens aflägsnare delar norr ut. Vi ha att välja mellan de två spårvagnar som anländt nästan i samma ögonblick, en från Skeppsbron och en från Kornhamnstorg. Ligger vårt mål för tillfället på Norrmalms östra del eller ända upp på Östermalm, välja vi den vagnen som kommer från Kornhamnstorg, i annat fall den från motsatt håll. Vilja vi endast göra en tur på Ringlinien, kunna vi taga hvilken som