Sida 116
Färden går framåt Björngårdsgatan, hvarifrån man viker in på Maria Högbergsgata, sedan in på Götgatan söder ut och slutligen på Folkungagatan (f. d. Pilgatan). Götgatan är liflig, synnerligen med landtmannafordon från Södertörn, men när man kommer in på Folkungagatan, finner man just icke mycken rörelse. Det är en lång, delvis godt bebygd gata, men föga folkrik. En och annan vandrare synes här och där. På denna sträcka har spårvagnen för närvarande föga inkomst, och hela hästspårvagnsafdelningen på Södermalm torde icke lemna stor förtjänst, hvaremot ångvagnsafdelningen är af ganska stor betydelse. Men spårvägen, som så väsentligt förkortar afstånden, skall sannolikt medföra ökad efterfrågan på bostäder i denna trakt, och då byggnadsverksamheten åter vaknar, få de nu nya husen här otvifvelaktigt många kamrater. Trakten är sund och ingalunda obehaglig, belägen på den södra höjdplatån.
Emellertid skjutsar hästspårvagnen oss nu till hörnet af Folkungagatan och Erstagatan (f. d. Tjärhofstvärgränd), hvilken sträcker sig mellan Ersta backe och Hvita bärgen. Högt öfver oss se vi baksidan af det för sin föga lyckade takarkitektur beryktade Diakonisskapellet, hvilket de flesta stockholmare aldrig sett från annan sida än den utåt saltsjön vända.
Här sluttar Folkungagatan utför till Stora hvarfvet. Vi äro i en mycket aflägsen del af Stockholm, i den sydöstra utkanten ej långt från f. d. Danvikstull, och gå vi några steg uppför Erstagatan söder ut, komma vi till Åsögatan och Bondegatan, där man ännu finner en och annan gammal »malmgård», våra förfäders sommarnöjen, samt bland andra den där målaren Carl Larsson för ett par år sedan slog sig ned, med vidsträckt utsigt öfver Saltsjön. Denna aflägsna trakt är dock nu genom spårvägslinier förenad med de yttersta delarne af Ladugårdslandet, och när som hälst mellan kl. 8 f. m. och 11 e. m. kan man göra den resan. Medeltalet af farande är 5 eller 6,000 hvarje dag.
Stockholms södra spårvägsbolag, hvars verkställande direktör byggmästaren J. M. Redtz är, eger 8 ångvagnar, af hvilka en är förfärdigad hos Borsig i Berlin och de öfriga på det svenska Atlas’ verkstäder, samt 10 hästvagnar, af hvilka 6 äro i daglig rörelse. Vill man begifva sig till hörnet af Bränkyrkagatan och den nya Ringvägen (f. d. Yttersta Tvärgränd) långt upp på Södermalms västra del, kan man där taga i betraktande bolagets vagnshus och stallar och på bolagskontoret erhålla upplysningar om hela trafiken. För hästvagnarne finnas några och fyrtio dragare. Konduktörer och kuskar äro 20, maskinisterne 12 och 3 förmän, hvilka skola godkännas af öfverståthållare-ämbetet. Dess utom finnas 10 unga förspanskuskar, 4 spårrensare, 3 smeder, 6 ångvagnsputsare och 2 kvinnor till hästvagnarnes rengörande. I bolagets tjenst är ock en trafikchef, en stallmästare samt 4 stalldrängar. Kontorspersonalen utgöres af en kamrerare, en kontrollör samt ett fruntimmer som räknar växlingspengarne.
***
