Nya Stockholm

»På kuskbocken» skall han således sitta dag ut och dag in, helgdag så väl som hvardag. En droskkusk i Stockholm har aldrig någon ledighet, kan icke gå i kyrkan, ej njuta något nöje, om han ej lyckas erhålla särskildt tillstånd och för betalning skaffa antaglig person i sitt ställe, hvilket dock nästan aldrig kommer i fråga. Han är slaf. En förändring i detta afseende skulle väl ej vara omöjlig. Den torde både kunna och böra göras och skulle otvifvelaktigt medföra goda följder.

Våra droskkuskar äro så väl under körslorna som på stationerna utsatta för vårt hårda, klimat, utan att på de flesta stationerna ega ett välbehöfligt skydd mot väder och vind eller tillgång till varm mat och dryck. Vill han läsa en tidning, får han göra det på kuskbocken eller stående bredvid vagnen.

För att åtminstone i någon mån afhjälpa dessa olägenheter, lät en enskild person med vederbörligt tillstånd vid stationen å Brunke-bärgstorg år 1880 uppföra och inreda en liten träbyggnad, efter förebild af dylika i London, en s. k. åkarestuga och skänkte den åt de kuskar, som då och framdeles skulle vara å detta torg stationerade.

Till byggnadens framtida vårdande och ordningens derstädes upprätthållande föreskref gifvaren, att en nämd skulle utses, bestående af åldermannen för norra åkarelaget jämte två af kuskarne bland dem själfva valda personer, hvilka skulle väljas för ett år i sender. Bränvin eller andra spritdrycker skulle i stugan icke få säljas eller förtäras, och fäste gifvaren vid detta vilkor den vigt, att vid första anledning till anmärkning i detta afseende skulle stugan på polismästarens befallning genast nedrifvas och på auktion försäljas till förmån för den af stadens sjukvårdsanstalter polismästaren må finna godt att bestämma.

För att hålla alt inom stugan i ordentligt skick samt betjäna kuskarne med lämplig mat och dryck antogs en äldre kvinna såsom skafferska utan afgift å någondera sidan. Hvarje kusk, som vill till stugan få tillträde, skulle för hvarje vecka betala 10 öre som borde uppbäras af skafferskan och af henne öfverlemnas till åldermannen. Så snart medlen uppgått till fem kronor, skulle de mot ränta insättas i allmän penninganstalt och utgöra den kassa, hvarur kostnaderna för husets vård och inköp af goda böcker och tidningar borde bestridas.

Företaget erfor icke något tillmötesgående från kommunens eller åkeriegarnes sida, men de senare ha dock låtit reparera stugan, fastän kuskarne försummat att betala afgifterna, och hon eger fortfarande bestånd samt är otvifvelaktigt till stor nytta, hvilket bör vara en sann tillfredsställelse för den människovänlige gifvaren. Vid de besök förf. gjort därstädes, har han funnit god ordning bland där samlade kuskar, hvilka i lugn och trefnad intagit den måltid, som skafferskan åt dem lagar i den lilla köksafdelningen i husets ena ända och tillhandahåller mot 25 öre portionen. Någon bok synes icke till, och af tidningar ha, enligt kuskarnes uppgift, ej funnits någon annan än Stadsmissionären, som åt minstone under någon tid skänktes dit, samt de blad som kuskarne