Nya Stockholm

Åkarne själfve äro i Stockholm delade i norra och södra åkarelaget. Den som vill utöfva yrket skall göra ansökan derom hos öfverståthållare-ämbetet för polisärenden och förete intyg öfver besittning af medborgerligt förtroende samt kunskap i räkna och skrifva, hvarefter nämda myndighet infordrar vederbörande åkarelags åsigt om den sökande och inhemtar åtskilliga andra upplysningar innan beslut fattas.

Hvardera åkarelaget utser i poliskammaren bland sina medlemmar en ålderman jämte suppleant. Önskar laget året därefter bibehålla dessa personer såsom förtroendemän, behöfver ingen anmälan derom ske i polisen, men hvarje nytt val skall där försiggå. Två särskildt utsedde »ungbröder» skola uträtta de ärenden som dem anförtros. Åkarne ha således bevarat ett och annat från skrå-fiden, men äro underkastade kontroll af polisen, hvilken hvarje år mönstrar åkdon och kuskar samt låter en veterinär-professor undersöka hästarne.

Ålderman för norra laget är f. n. J. A. Broman, boende vid Pilgatan å Kungsholmen, samt för södra J. F. Brodén, som har sitt åkeri vid Bengt Ekenhjelmsgatan i Maria församling. Några synnerligt märkliga öfverlefvor från åkareskråets äldre tider finnas icke i åldermännens förvar. Åldermannen för södra laget förvarar en gammal kista med några få papper, hvilka förf. ej haft tillfälle att se, men hos åldermannen för norra laget har han funnit en i skinnband inbunden protokollsbok från 1769 hos »Stockholms Norra Förstads Lofliga Åkare-Embete», hvarur en och annan tämligen knapphändig upplysning kan hemtas.

Det norra åkarelaget har ingen kassa, men det södra eger en Sjuk- och begrafningskassa, till hvilken hvarje medlem af skrået inbetalar 5 kr. En årsafgift af 1 kr. till betäckande af åtskilliga utgifter upptages på lagets årssammankomst den 4 november.

Det norra laget utgjordes 1887 af 87 åkeriegare med tillsamman 116 personfordon samt öfver 1,000 arbetsåkdon. Det södra lagets personfordon voro 45 och arbetsåkdonen mellan 6 och 700. Södra åkarelagets fordon äro försedda med jämna nummer, det norra lagets med udda. Det gifves åkare som ega 30 eller 40, ända till 50 hästar.

För att inköpa ett åkeri erfordras ej så litet pengar. Redan i medlet af förra årtiondet erlades 11,000 kr. för 7 hästar, 3 droskor, 1 dubbelkalesch, 1 kälkrack, 2 slädar, 2 vinkelkärror och 1 långkärra. Och likväl är det nästan aldrig andra än drängar och arbetskarlar som förvärfva åkerier. De personer af andra samhällsklasser som försökt sig därpå ha snart nödgas afstå från yrket. Några bolag ha ej häller lyckats intränga på åkeriets skråområde.

Det kan hända att patron sjelf kör sitt åkdon, men detta hör dock till undantagen. I de allra flesta fall håller han kuskar och måste nöja sig med de pengar som dessa föra hem hvarje afton och hvilka kunna gå till mycket olika belopp, stundom helt ringa. Egaren nödgas förlita sig på kuskarnes ärlighet. Äfven om kusken ej har ett enda öre med sig hem, får åkaren vara nöjd. Kontrollapparater i droskorna ha nog försökts, men aldrig vunnit stadgadt användande.

De senare åren ha varit dåliga äfven för Stockholms åkare. På intrång från spårvagnarne klaga åkarne icke så mycket, enär flertalet af dem som fara på spårvägarne ej skulle anlita droskorna, äfven om