Sida 152
D:r Curman sökte bibringa förmående personer sin öfvertygelse om nödvändigheten af ett ändamålsenligt badhus, men det gick icke lätt. Emellertid bildade han jämte d:r Zander, arkitekten Hj. Lindahl och byggmästaren J. Ahlström år 1867 ett bolag för ändamålet. Detta bolag satte sig genast i verksamhet för att skaffa sig lämplig lokal, men möttes af mycket motstånd och hade stora svårigheter att bekämpa. Ett sådant motstånd hade sannolikt afskräckt hvarje annan, men Carl Curman låter icke afskräcka sig. Motgången eggade honom till nya ansträngningar, och slutligen lyckades han i några framstående samhällsmedlemmar, konsul A. W. Frestadius, grosshandlar G. Fris och kirurgiske instrumentmakaren A. Stille, finna personer, som uppfattade det vigtiga i företaget och voro benägna att tillskjuta penningar.
Då föllo d:r Curman och arkitekten Lindahl på den tanken, att Frimurarebarnhusets stora egendom vid Malmtorgsgatan kanske kunde erhållas, emedan barnhuset skulle flyttas till Kristineberg. Utan att förlora ett ögonblick, gingo de genaste vägen till det gamla huset, ringde på den stängda porten och visades upp till barnhusets kamrerare, som bebodde en liten nätt bostadslägenhet på tio eller elfva rum och var mycket litet meddelsam, då han erfor hvarom frågan vore, men likväl lemnade några knappa upplysningar. Dessa hade till följd, att d:r Curman oförtöfvadt begaf sig till då varande hertigen af Östergötland, hvilken skulle på frimurareordens vägnar bestämma om försäljningen af fastigheten. Curman drog genast fram sin plan, hvilken han naturligtvis hade fullt färdig, till och med uppritad, och förstod att så intressera hertigen för saken, att bolaget fick köpa huset för 200,000 kr. — en god affär. Man började genast efter besittningstagandet ändra om huset och lämpa det till sitt ändamål, ett ganska omfattande arbete, hvarvid Curman verksamt biträddes af arkitekten Hj. Lindahl, som vardt den nya inrättningens kamrerare.
På det sättet uppstod det ändamålsenliga badhus, som nu i ett par årtionden gjort stockholmarne ovärderlig nytta och tjänat till föredöme för ett femtiotal andra badinrättningar, i synnerhet i nya sjukhus, kaserner, barnhus, o. s. v.
Redan innan badinrättningen kunde öppnas för allmänheten, flyttade Zanders medico mekaniska gymnastik in i huset, och sedan ha dessa två hälsovårdsanstalter i hvarandras närmaste granskap verkat för ett gemensamt mål.
Men Stockholm växte och vardt stort. Det behöfde minst ett par dylika anstalter till, förklarade Curman, som under tiden var vorden professor i plastisk anatomi vid konstakademien, liksom han sedan kallades till docent i balneologi och klimatologi vid Karolinska