Sida 171
stugorna på Skinnarviksbergen, så vida de senare icke äro bebodda af alldeles utfattiga, och tredje dag jul läsa stockholmarne med stort intresse i tidningarna om de julklappar som den kungliga familjens medlemmar skänkt hvarandra. Sådant måste tidningarna ha reda på.
Det gamla bruket, att husbönder och tjänare skulle åt minstone på julaftonen äta vid samma bord, är nu mera nästan alldeles bortlagdt. Men i några stora affärer, i synnerhet på stora värdshus, undfägnas hela personalen den aftonen med en gemensam festmåltid vid lyckta dörrar.
Ute på gatorna är det tyst och stilla, sedan den egentliga festen börjat i det inre. Den som vankar ensam på Stockholms gator sent på julaftonen är utan tvifvel en olycklig menniska. Äfven armodets barn bruka då hålla sig inom hus, hågkomna åt minstone med det oundgängligaste, ofta med mycket mera, af dem som det förmå. Stockholmarens hjälpsamhet är stor och vidt omfattande, än reglerad af förstånd och samhällsomtanke, än ganska oförståndig, alltid vittnande om godt hjärta, sällan ett alster af skryt.
Julen är den tid af året, då hjälpsamheten är verksammast. Den sträcker sig bland annat till den del af samhällets olycksbarn som ej häller på julaftonen kan skaffa sig annat tak öfver hufvudet än det tillfälliga i natthärbärget, och går man den kvällen till härbärget vid Kammakaregatan eller det som är vid David Bagares gata, kan man få se huru de eländigaste där fira julen genom att åt minstone äta sig mätta.
På juldagsmorgonen ringa stadens alla kyrkklockor redan kl. 7, och innan kl. 8 äro de festligt upplysta kyrkorna fylda af julottebesökande. Intet har i det afseendet ändrats under de senare femtio åren. Den gamla seden att fira julottan i Solna kyrka iakttages ännu af några stockholmare, bland hvilka åtskilliga vid återfärden rasta på Stallmästaregården och styrka sig med en julglögg. Erkännas måste dock, att en icke ringa del af Stockholms befolkning ej gör sig synnerligt brådt med att lemna sängen på juldagsmorgonen.
Seder och bruk under den öfriga delen af helgen afvika ej synnerligt mycket från gamla Stockholms: slägtmiddagar på juldag och annandag; stora och små samkväm under de öfriga dagarne till årets slut.
Teatrarne uppföra »folkskådespel». Kungl. Stora teatern försummar icke att på annandagen spela »Vermländingarne» och gifver detta folkliga tal-, sång- och dansspel kanske på middagen, då aftonen upptages, af någon opera, under det äfven Dramatiska teatern har en middags- och en aftonföreställning, den förra med t. ex. »Askungen». På senare år ha de enskilda teatrarne gifvit föreställningar ej blott på annandags middag och afton, utan äfven på juldagen, något som