Nya Stockholm

i gamla Stockholm skulle ha ansetts hädiskt. Andra förlustelseställen, t. ex. »Mosebacke etablissement», äfven kalladt Folies Bergère, Berns salonger och Blanchs kafé bjuda på aftonföreställningar, i synnerhet musikaliska och bacchantiska, och öfver alt i staden höras tingeli-ting och tingeli-tang. Den protestantiska kyrkan blandar sig naturligtvis icke i dessa förlustelser, och den katolska i Stockholm har öfvergifvit att bjuda på det fromma nöjet af »Krubban i Bethlehem», som för några årtionden sedan tillhörde julens förströelser för »barn och tjänstfolk».

Den familjelösa eller från familjen för tillfället frigjorda befolkningen fyller förlustelseställena och kaféerna, och om egentliga saturnalia icke förekomma i Stockholm, så är julveckan dock anslagen till nöjets dyrkan och ett tämligen uppsluppet lefnadssätt. Man söker så gladt som möjligt göra sig kvitt det gamla året, På nyårsaftonen äter man åter gröt i familjerna och stannar ofta uppe till efter midnatt för att önska hvarandra godt nytt år.

Det nya börjar icke, som i gamla Stockholm, med denna mängd af personliga uppvaktningar och välönskningar, som voro oundgängliga bland alt »bättre» folk, men nyårskortens antal har däremot tillväxt i betydlig grad. Huru många gånger har man ej hört talas om, att dessa kort skulle afskaffas! Men hotelsen har aldrig satts i verket. Skilnaden är endast, att då man förr skickade tjugu med egna betjänter eller läjde vaktmästare i hvita bomullsvantar, skickar man nu hundra med posten. Nyårsdagen, en hvilodag för de flesta stockholmare, är årets tyngste arbetsdag för brefbärarne. År 1888 kom Stadsposten till postverkets hjelp och befordrade väl sina tjugu- eller trettiotusen kort, men postverkets brefbärare pustade ander bördan af öfver två hundratusen, som utdelades i stadens alla delar och upp för stadens alla trappor, hitkomna från landets alla orter och äfven från utrikes platser, men de allra flesta infödda stockholmskort.

Målade, d. v. s. i färgtryck prunkande, kort försöka att vinna spridning äfven på nyårsdagen, men lyckas dock föga. Sådana ha sin mesta afsättning på namns- och födelsedagar, i synnerhet bland de mindre bildade klasserna. De gamla hvita korten med namnet i sten- eller koppargravyr, nu mera mest i boktryck, äro på nyårsdagen de öfvervägande, stundom blandade med gula eller gråa skiftningar, då och då gifvande vika för oskurna, smutsbruna papperslappar, hvilka för några år sedan förklarades vara »stiliga», men dock aldrig tagit rigtig fart. Personliga besök äro på nyårsdagen ej synnerligt talrika, men afläggas inom »societeten», mest af damerna, under den påföljande veckan och väl ännu längre.

Liksom nyårsafton, utmärkes äfven trettondagsafton ännu i de flesta stockholmsfamiljer såsom en särskild högtidskväll, på hvilken