Sida 173
risgrynsgröt måste förtäras, men plägseden iakttages dock icke öfver alt, och tjugondagsaftonen är väl knapt i något enda stockholmshus nu mera en högtid, hvaremot tjugondagen själf gärna firas med någon danstillställning. Balerna äro för öfrigt i full gång strax på nyåret, men tilltaga i antal ju längre det lider i januari, företrädda af den stora kungl, balen och balerna i »Innocensen» och »Amaranten».
Trettondagsgossarne eller de »tre vise männen» ha icke varit synlige på senare år, åtminstone icke offentligt, och de slagsmål, i hvilka desse vise män ofta krossade den i form af en papperslykta framstälda »stjärnan i österlandet» höra således nu mera icke till Stockholms julnöjen.
***
Fettisdagen är en i nya Stockholm nästan alldeles afglömd högtid. På salutorgen samt kanske i aflägsna »magasin», d. v. s. bröd- och mjölkbodar, säljes ett och annat fastlagsris, utstyrdt med färgade fjädrar, men det hör dock nu till undantagen att risen användas, och de skämtsamma upptågen på gatorna, som stundom urartade till slagsmål mellan gatpojkarne, synas nu mera icke till. Fastlagsnöjena för öfrigt höras ej häller af. Men semlan med mandelmassa och mjölk utgör ännu en stående rätt hvarje tisdag intill påsk. Passionspredikningarna i stadens kyrkor onsdagar och fredagar äro förbytta till aftongudstjänster. Det yttre lifvet och de mångfaldiga nöjena ha sin vanliga nutids gång, under det att den enskilda andakten är kanske lika varm och nitisk som fordom.
Så kommer påskveckan. Något synnerligt olik årets öfriga veckor är denna »stilla vecka» väl icke, men gammal plägsed är ännu iakttagen hos många familjer, att man just då skall gå till nattvarden, och kyrkorna äro i allmänhet talrikt besökta. Under veckans fyra senaste dagar hållas de kungliga teatrarne stängda, men enskilda skådebanor äro nu mera öppna hela veckan, till och med på långfredagen. Den dagen är ännu stor andlig konsert i Ladugårdslandskyrkan, då Haydns oratorium »Skapelsen» alltid uppföres för fullt tempel. På skärtorsdagen hålles generalrepetition, hvilken är fullständig konsert och besökt af lika mycket folk. Påskdagen öppnas de kungl, teatrarne åter, och då börjar vanligtvis också den långa rad af musiknöjen, som sedan räcker till långt fram på våren.
Påsken har naturligtvis icke samma festliga prägel som julen, men är dock en af många efterlängtad högtid, som gör ett behagligt afbrott i hvardagslifvet och bereder ett par dagars frihet åt dem som bära mödans ok vecka in och vecka ut. I kyrkligt afseende torde
