Sida 196
mångfaldiga tal, profomröstningar och andra förberedelser höllo sinnena i spänning, och då man skulle springa på valbyråarna, göra sig underrättad om eget och vänners valberättigande, använda sin öfvertalningsförmåga i så många fall, passa på, aldrig slappas af, vara den ständigt vaksamme medborgaren och verksamme valmannen. Nu är alt detta en öfvervunnen ståndpunkt. Nu går man i lugn till valurnan. Det är endast morgontidningarna, som ännu innehålla några kraftiga annonser, såsom: »Valmän, ohoj!»... »Front mot radikalismen!!» ... »Gå fullt beredda till valurnan!» ... »Enighet ger styrka!»
Utanför en vallokal.
Vid senaste valen ha funnits tio vallokaler, de fleste i skolhus eller på kyrkosalar, men äfven i rådhuset och på andra ställen. I omgifningarna svärma röstsedelutdelare. Man behöfver. icke alls göra sig besvär med att skrifva sin sedel. Den stickes i valmannens hand färdigtryckt. Utanför vallokalens portar posta karlar i de olika partiernas färger med stora plakat på en stång eller med ett plakat på bröstet, kanske äfven ett på ryggen, som angifver hvilket partis röstsedlar han utdelar. För några år sedan kostade partierna på sig åkaredroskor med fana, plakat på stång och innesittande valfrämjare, hvilka åkte omkring i staden för att väcka valmännen ur en farlig likgiltighet och mana dem att icke glömma dagens vigt. Dessa
