Sida 197
kringfarande valpåskyndare har man dock icke sett till hvarken våren eller hösten 1887, det stora upplösningsåret. Däremot tyckas röstutdelarne vid vallokalerna ha tilltagit i antal och enträgenhet.
Har man ändtligen lyckats bana sig väg genom sedelutbjudarnes täta led och intaga sin plats i köen, får man sedan väpna sig med tålamod. Klockan är kanske ej mer än 10 på morgonen, den timme då vallokalerna öppnas, men det kan tåla länge nog innan man i köen hinner fram till valurnan. Denna har sin plats på golfvet i salens ena ända, en stor och ansenlig urna, värdig ett fritt folk, och bredvid henne sitter rådmannen-valförrättaren vid ändan af ett bord, vid hvars två långsidor fyra notarier från rådhusrätten tjänstgöra.
Är det en folkrik valkrets, dela de röstande sig i två köer, som framskrida till hvar sin sida af valförrättarens bord, och vid hvarje sida tura två notarier om att i röstlängderna efterslå och anteckna väljande, alt efter som desse komma fram till bordet.
Icke alla valmän ha rigtig reda på sig. Dar kommer en och nämner sitt namn samt räcker fram röstsedeln.
»Hvar bor herrn?» spörjer notarien, färdig att slå upp namnet i stora röstliggaren.
Frågan tyckes vara mycket enkel, och likväl kan hon ej alltid genast besvaras. Valmannen skall nämligen uppgifva det kvarter, där han hade sin bostad vid föregående års mantalsskrifning, och det går stundom icke så lätt. Mycken tidsutdrägt orsakas af bristande minne eller kännedom om kvarterets namn. När notarien slutligen lyckas få tag i valmannens namn i längderna, händer det, att han icke är valberättigad för tillfället. Han har icke erlagt sin skatt och nödgas gå med oförrättadt ärende. Stundom låter den oberättigade höra en kraftig insaga, påstående, att han verkligen betalt skatten.
»Har ni kvitto med er?»
Nej, det har han icke, men påstår, att det fins hemma. Han ålägges att gå efter det och aflägsnar sig — för att aldrig mer återkomma. I de allra flesta fall är det icke vallängdens fel, utan valmannens, om denne aflägsnas, utan att ha fått lemna sin röstsedel. Därmed vare dock icke sagdt, att vallängden är alldeles ofelbar.
Den ordentlige valmannen är, äfven om han på förhand förvissat sig om att vara behörigt antecknad, försedd med sitt skattekvitto, då han går att göra sina valmansrättigheter gällande, och han behöfver endast uppgifva kvittots nummer för att notarien genast skall finna hans namn i röstlängden. När detta är väl gjordt, återstår endast att lemna den hopvikta och omärkta röstsedeln till rådmannen som genast stoppar ned den i urnan, hvarefter valmannen aflägsnar sig.
