Sida 218
Adolf Fredriks församling omfattar femte, sjätte och adertonde rotarne samt upptager den del af Norrmalm som ligger norr om Klara och väster om Johannis församlingar med en yta af 274 hektar. Folkmängden utgjordes för ett par och tretio år sedan af omkring 8,500 personer, hade år 1880 stigit till öfver 18,600 samt år 1887 växt till omkring 35,000.
Nedanför Brunkebärgsåsen, nordväst ut, låg en Klara församling tillhörande begrafningsplats, och församlingen anhöll hos kungl. maj:t att där få uppsätta ett litet träkapell, hvilket medgafs 1673. Kapellet fullbordades till en del 1674, och Olof Larsson, »en berömlig rådman i Stockholm», åtog sig att bekosta hvad som fattades utan och innan samt att dess utom ersätta Klara församling hvad denna för byggnaden dittills utgifvit. Kapellet invigdes 1675 och fick efter den berömlige rådmannen namn af S:t Olof samt lades såsom annex till Klara församling. Redan 1694 utvidgades träkapellet, men först på 1760-talet uppstod fråga att uppföra en kyrka af sten. Förslaget sattes då snart i verket efter en af Carl Fredrik Adelcrantz uppgjord ritning, och den 27 november 1774 invigdes den ganska vackra kyrkan, som uppkallades efter konung Adolf Fredrik. Redan ett år förut hade kungl. maj:t förklarat, att församlingen skulle skiljas från Klara.
Kyrkoherden innehade länge såsom boställe en egendom vid Karlbärgsallén, kallad Lorentzbärg, men bebor nu mera församlingens hus, n:o 16 Holländaregatan.
Församlingen är ett regalt pastorat, hvilket f. n. innehafves af teologie och fil. d:r A. W. Staaff, en af statskyrkans mest framstående prestman, som 1871 tillträdde sin befattning. År 1774 biföll kungl. maj:t församlingens ansökan, att komministern måtte hugnas med kunglig fullmakt och att sökande skola anmäla sig i konsistoriet för att sedermera på vanligt sätt efter föregånget val uppföras å förslag till utnämning af kungl. maj:t.
Kyrkoherdens lön är 7,000 kr. förste komministern åtnjuter 4,100, den andre 3,500 kr.
A. W. Staaff.
***
I forna dagar ansågs det icke riktigt tillständigt att gå »utsocknes», då man ville bevista gudstjänsten, och man höll sig därför till, såsom det hette, »sina egna prester» i den kyrka där man var »skrifven», vare sig att presterskapet där åtnjöt församlingsbornas förtroende eller icke. De gamla förskmlingsgränserne bibehållas fortfarande
