Sida 222
behofvet af hans närvaro och sökte både att göra honom löjlig och att allvarligt varna mot hans verksamhet, till hvilken också nykterhetsfrämjandet hörde. Scott vann här aldrig något allmänt förtroende. Obenägenheten mot honom växte också till häftig fiendskap, då man erfor, att han under ett besök i Nordamerika utmålat svenskarne såsom eländiga drinkare och försoffade syndaträlar. Detta väckte oerhörd förbittring. Presterskapet hade aldrig kunnat förlåta honom hans i dess tycke helt och hållet obefogade ingripande i våra förhållanden och tillvitade honom, att ha stört den välsignade ro som så länge rådt i vårt samhälle. Tidningarna angrepo honom i synnerhet för hvad han yttrat i Amerika, och den svenska fosterlandskänslan uppeggades mot den främmande presten som ansågs ha så illa vedergält den gästfrihet han här åtnjutit.
Efter sin återkomst sökte han att rättfärdiga sig, men man ville icke lyssna till hans framställningar. Han gjordes till föremål för hela allmänhetens harm och hätskhet samt framstäldes till och med på teatern. Den 10 mars 1842 uppfördes på teatern i Kirsteinska huset, ungefär på samma plats, där W6 lilla sal nu är, »Jesuiten», dram i tre akter och sex tablåer, af Ducange och Pixérécourt. Stycket var öfversatt af fru Sofia Charlotta Götrek, gift med den originele bokhandlaren Per Götrek. Titelrollen utfördes af Olof Ulrik Torsslow, hvilken, beklagligt nog, under åskådarnes ofantliga jubel, däruti framstälde en vrängbild af George Scott. Utan att gifva den utmärkte skådespelaren all skuld för hvad som inträffade tio dagar därefter, torde han dock icke helt och hållet kunna fritagas från åtminstone någon andel i upphetsandet af folket, hvilket redan förut var tillräckligt uppretadt emot Scott, icke blott för hvad han sagt i Amerika, utan äfven och kanske allra mest för hans »pietism» och »läseri», hvilket tolkades likbetydande med skenhelighet. Han hade kommit, hette det, för att motarbeta den rena läran och framkalla olycklig split inom Guds församling... Längre hade man då icke hunnit i religiös fördragsamhet.
Palmsöndagen den 20 mars 1842 predikade Scott i den nya kyrkan. Midt under aftongudstjänsten inrusade en upphetsad folkhop, som med ursinniga skrän och stenkastning afbröt predikan och förjagade predikanten, hvilken flydde hals öfver hufvud. Då myndigheterna med skäl fruktade, att sådana uppträden kunde förnyas samt urarta till ännu svårare våldsamheter, så förbjöds Scott att predika, och kyrkan stängdes. Scott lemnade Sverige och öfverflyttade sin verksamhet till England. Sjutton år efter sin afresa besökte han Sverige och hade tillfälle att se det den religiösa fördragsamheten redan då börjat utveckla sig. Han dog 1874.
