Sida 249
År 1861 medgaf kungl. maj:t att en i Stockholm bildad församling af engelska episkopalkyrkan finge för uppbyggande af egen kyrka förvärfva och besitta en i kvarteret Lindbacken vid Rörstrandsgatan (nu Wallingatan) inom Adolf Fredriks församling belägen tomtdel som för ändamålet inköpts. Kyrkan bygdes och invigdes 1866.
På ansökan af Percy Frere Luck, W. F. Neijber, Mary Neijber, G. Jenner, Rosa Grönlund, Eliza Heurlin, Johan Middleship m. fl. faststäldes församlingsordningen den 25 okt. 1878.
Inom församlingen skall vara anstäld en kaplan, hvilken tillsättes af »the colonial and continental church Society» i London, så länge nämda sällskap lemnar ett årligt anslag af 50 pund st. såsom bidrag till kaplanens aflöning. Upphör detta bidrag, må förste statssekreteraren i Storbritanien för utrikes ärendena utse kaplan. I hvarje fall skall valet underställas biskopens i London pröfning och godkännande.
Förordnande för kaplan kan, när hälst biskopen i London så finner för godt, af honom återkallas. Kaplan är f. n. F. Case. Till församlingen höra alla i eller närheten af Stockholm boende personer som bekänna den engelska statskyrkans troslära och iakttaga hennes kyrkobruk samt låtit anteckna sig i församlingens registerbok. Röstberättigad är så väl man som kvinna som i sex månader varit medlem af församlingen, uppnått 21 års ålder och betalar minst 10 kr. till kyrkkassan.
Den engelsk-episkopala menigheten i Stockholm är ej talrik och torde antalet f. n. icke uppgå till 70 personer.
***
Vid Humlegårdsgatan ligger en byggnad, som man kunde taga för ett grafkapell, men som är fransk-reformerta församlingens kyrka, ett tempel utan ringaste prydnad i sitt yttre, endast af en allvarlig värdighet, fullkomligt i stil med sitt ändamål. Församlingen är ytterst fåtalig — endast sju män samt två eller tre kvinnor, och likväl är kyrkan fyld nästan hvarje söndag. Predikan där afhöres nämligen af åtskilliga franska och ännu flera schweiziska lärarinnor och barnvårdarinnor samt ett ganska stort antal stockholmare och i synnerhet stockholmskor, som gå dit »för språkets skull». Det har alltid hört till god ton, kan man säga, att gå i »franska kyrkan» och den goda tonen har icke lagt något hinder för andakten, synnerligen som denna kyrkas prester nästan alltid varit utmärkta predikanter. De ha också varit väl upptagna i Stockholms mest bildade kretsar och ofta med mycket intresse deltagit i vårt samhälles intellektuela sträfvanden samt äfven verksamt bidragit till de välgörenhetsverk för hvilka Stockholm utmärker sig. På dessa områden ha bland andra pastorerne Krayenbühl, Trottet, Roehrich, Puaux, Testuz och Bach lemnat oförgätliga minnen. En i Stockholms bildade verld mycket eftersökt person var t. e. Frank Puaux, som verkade här i slutet af 1860- och början af 1870-talet och höll mycket eftersökta föreläsningar. Han gick såsom