Sida 323
det ännu. De konserterna måste räknas med till vår musikaliska verld, ehuru de äro hvarken stockholmska eller egentligen konstnärliga. Stockholmarne och i synnerhet stockholmskorna äro fortfarande entusiaster för studentsången. Det friska, ungdomliga, förhoppningsrika, framtidshägrande finner alltid hänryckta beundrarinnor inom stockholmsverlden, och uppriktiga beundrare saknas ej häller. Studentsångens anförare åtnjuta alltid stor folkgunst. För ett par årtionden sedan firades Oskar Arpi, då han i spetsen för sångens glada skara drog in i hufvudstaden. I nya Stockholm räckes välkomstbägaren och segerkransen åt Ivar Hedenblad.
A. Meissner.
Det är många år sedan Wilhelm Davidson bjöd på concerts à la Musard i Trädgårdsföreningens park vid Drottninggatan. Det var början till de stora trädgårds- och kafékonserterna som nu äro utmärkande för Stockholm. Tyskarne Schnötzinger och Weller voro goda musikanförare. Men hvad betydde de mot deras landsman August Meissner, den nu svensk vordne mecklenburgaren som snart i två årtionden anfört orkestern hos Berns, om somrarne, i paviljongen i Berzelii park, de öfriga årstiderna i salongen, först i den gamla, nu i den nya? Hr Meissner kom till Göteborg 1855. Han var då endast tjugutvå år. Efter fem års vistande der flyttade han till Helsingfors, men slog sig ned i Stockholm 1868, och den 1 oktober 1869 började han anföra orkestern i Berns salong. Där har han stannat och genom verklig god musik gjort sig förtjänt af den stora folkgunst han åtnjuter. Många af hans medbröder, såsom direktör Sjöberg, den mångårige anföraren för musiken på Hasselbacken, direktör Rosbeck på Blanchs kafé, nu bägge aflidne, samt direktören I. G. Kjellberg vid Svea garde och C. A. Kjellberg vid Andra lifgarde, hrr F. W. Ringvall, B. Fexer m. fl. anförare för åtskilliga orkestrar ha också lifvat stockholmarna med musikaliska aftonunderhållningar, men ingen så framgångsrikt som kapellmästaren August Meissner.
Då Hugo Berns fann, att den dittills så rymliga konsert- och kafésalongen icke vore tillräcklig för alla som ville höra August Meissners orkester och naturligtvis på samma gång njuta af kafévarorna, köpte han af Brödraförsamlingen en tillgränsande tomt och bygde med ofantlig kostnad — mellan 7 och 800,000 kr. — en ny, stor och praktfull salong i förbindelse med den förra samt invigde den med en glänsande fest i november 1886. Stockholmarne strömmade till, bägge