Sida 332
i de mest blänkande grupperna ser man kanske en mörk långrock eller en rundskuren bondjacka.
Man har småningom trängt sig in i stora galleriet, men så kommer man ej längre. Hvilket sorl midt i denna bländande prakt af speglar, kandelabrar och ljuskronor, kraschaner och granna uniformer! Hettan börjar kännas besvärande, men det låtsar man icke om. Man hälsar på sina vänner, och sådana ser man här öfver alt, man pratar till höger och vänster, skrattar och berättar dagens »on dit» samt betraktar framför alt fruntimmerna som passera i den smala gången som ännu hålles öppen mellan de tätt hoppackade herrarnas led. Det är Stockholms förnäma damer som nu undergå mönstring, med långa släp och en hel rad af anor, hvilka icke alltid synas, men som hvar och en känner till, så vida man är en bildad person och kan sin Anrep.
Stora galleriet är själfva glanspunkten innan man kommit in i Hvita hafvet. Där har man tillfälle till ganska intressanta iakttagelser i en riktigt storeuropeisk samling och likväl icke saknande den fosterländska prägeln. Men så tystna plötsligt de högljudda samtalen, och endast en hviskning löper genom mängden: »de kungliga!»... Festtåget nalkas. Först en trupp storkors af Vendernas Krona, Rumäniens Stjärna, Medjidieordens första klass, Monacos St. Carl och Siamesiska Hvita Elefanten, för att icke tala om alla de gamla europeiska ordnarne, i stora uniformen med gyllene nyckeln på medaljens frånsida. Det är de tjänstgörande kammarherrarne, de som gå i spetsen för det kungliga framåtskridandet, och efter dem kommer på ett led, för förnäm att ha någon sidokamrat, konungens tjänstgörande öfverste kammarherre, närmaste företrädare till konungen själf, hvilken i generalsuniform med briljanterade ordnar, högrest och majestätisk, men leende och vänligt nickande åt de djupt bugande, tätt packade leden på ömse sidor, uppenbarligen gläder sig åt att se så många personliga vänner omkring sig. Han leder kronprinsessan, ung och vacker, i en utsökt smakfull toalett, den aftonen kanske af sammetsbrokad i matt rosafärg, prydd med buketter af rosor och diamanter samt draperi af silkestyll, broderad med paljetter i guld och silfver. På håret synes en »ägrett» af rosa plymer med diadem af briljanter och safirer. Det praktfulla halsbandet består ock af dylika stenar med stora hängande knäppen af briljanter. Äfven kronprinsessan bär ordnar och har konungens porträtt i briljanter... Briljant är onekligen det hela.
Efter detta höga par kommer kronprinsen i sitt husarregementes lysande uniform, prins Oskar, ännu vid senaste hof balen kunglig höghet, i flottans uniform samt »blå prinsen», hertig Karl, i lifgardets
