Nya Stockholm

erinra. Alla veta, att han är en af vår tids märkvärdigheter, men vi äro nu åter så vana att se honom midt bland oss, att vi icke alltid lägga märke till honom, då vi möta honom på Drottninggatan eller träffa honom i ett sällskap. Detta är för öfrigt fallet med flere andra af våra vetenskapsmän, hvilka äro kända öfver hela den bildade verlden, men som i dagliga lifvet gå tämligen obemärkta bland oss. Man vänjer sig vid alt, äfven vid att se en storhet i sin vanliga omgifning.

H. Gyldén.

Om vi behöfva blott klifva öfver tröskeln för att från gatan komma rakt in till frih. Nordenskiöld, går det ej så lätt att hälsa på prof. Hugo Gyldén, och likväl bor han icke långt, horisontalt räknadt, så vida det afståndet kunde räknas horisontalt, från den förres bostad. För att komma till prof. Gyldén, en af vetenskapsakademiens »ämbets- och tjänstemän», måste man först streta upp för öfversta delen af Drottninggatan, af gammalt Kungsbacken kallad, sedan anmäla sig hos gamla frun i förfriskningsståndet vid foten af en ännu brantare backe, själfva Observatoriebacken, och efter att hon med skarp blick granskat den inträdessökande samt värdigats draga på snöret till grinden, börja stigningen upp för de höga trätrapporna som till tjänst för stjärnkunnige och deras vänner underlätta uppkomsten. Man stiger genom en vacker, ehuru icke synnerligt gammal park alt högre och högre och befinner sig slutligen högt öfver hela Stockholm och dess omgifningar, pustar en stund för att få tid att betrakta den präktiga rundmålningen och träder därefter in i observatoriebyggnaden, på gammalt stockholmsspråk kallad »stjärnkikeriet».

Icke långt efter vetenskapsakademiens inrättande, väcktes af en bland ledamöterna, den bekante matematikern Per Elvius, akademiens sekreterare, förslag om anläggandet af ett observatorium, och det beslöts, att ett sådant skulle uppföras på den förlängning af Brunkebergsåsen som höjer sig vid Drottninggatans ända. Stockholms magistrat upplät åt akademien den erforderliga tomten. Öfverintendenten Hårleman uppgjorde ritningen, och konungen tillät akademien att begagna de byggnadsämnen som voro ämnade för slottsbyggnaden, men kunde därvid umbäras. Direktör Clas Grill lemnade penningförskott, och byggnaden fullbordades på fyra år samt invigdes den 20 sept. 1753.

Under snart halft annat århundrade som sedan dess förflutit ha följande personer varit akademiens astronomer: P. V. Wargentin, hvilken i tretiofyra år var akademiens sekreterare och afled 1783; H. Nicander till 1803, då han tog