Sida 460
ett ord i Vasastaden uppfattas af den vid telefonluren lyssnande på Södermalms aflägsnaste trakter.
Nutidsslägtet är nervöst, påstås det, och nog fordras starka nerver för att i nya Stockholm härda ut med de hundratals olika ljud som fylla staden — arbetsåkdonens tunga rasslande, droskornas skrammel, spårvagnsklockornas ideliga pinglande, sorlet af fotgängare, ånghvisslornas skärande oljud, bruset af vindens lek med de otaliga telefontrådarne. Och det är ej blott ljudet af dessa trådar som skär så skarpt genom luften. Trådarne själfva hota att för oss dölja solens ljus och göra det mörkt midt på dagen. Huru skall det se ut, då hvart enda hus i Stockholm har sin telefonledning, kanske flera sådana? Och dit komma vi, dit sträfvar Allmänna telefonbolaget.
Fortare, fortare, det är tidens lösen, och fort går det öfver alt. Att en stockholmare, vore han än aldrig så gammal, icke mera kommer i håg, då vi ej hade några ångslupar mellan stadens olika delar, är ej förvånande; men det är många som finna det nästan omöjligt, att vi ännu för halft annat årtionde sedan icke egde spårvägar, och samtal med telefon är nu något som så ingått i våra dagliga vanor, att vi rakt af icke kunna begripa, huru vi buro oss åt innan vi fingo ett sådant samspråksmedel.
Vårt telefonväsen är ett lysande bevis på huru fort Stockholm går framåt och huru mycket fortare än andra stora städer. Redan året efter det amerikanen Graham Bell sökt i sitt hemland patent på telefon, hade ingeniör H. T. Cedergren i Stockholm en telefonledning mellan husen 31 och 84 Drottninggatan. Det var 1877, och tio år därefter begagnades i Sverige mer än 14,000 telefoner, af hvilka ensamt i Stockholm voro öfver 5,500.
Det var Stockholms Belltelefonaktiebolag som i september 1880 här öppnade det första telefonnätet, hvilket då omfattade 121 ledningar. Abonnementspriset ansågs dock för högt, och fastighetsegareföreningen hemstälde till bolaget, att det skulle sänkas. Denna hemställan vann icke något afseende, hvilket gaf ingeniör Cedergren anledning att, den 19 februari 1883, utfärda inbjudning till bildande af ett nytt bolag, som skulle till billigare pris betjäna allmänheten. Inbjudningen omfattades med så stort intresse, att Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag kunde konstituera sig redan den 13 april nyss nämda år. Verkställande direktör för det nya bolaget vardt hr Cedergren.
Strax efter bolagets konstituerande började telefonanläggningen, beräknad för tre stationer, en för Norrmalm, Ladugårdslandet och Kungsholmen, en för staden inom broarna och en för Södermalm. Den först nämda öppnades den 11 juli 1883, tillsvidare dock endast för tjänstetelefonering inom bolaget, men den 31 oktober s. å. för