Nya Stockholm

tjugu år förut. Att, såsom Georg Brandes, påstå, det den poetiska alstringen varit så godt som fullständigt afstannad, skulle vara öfverdrift, men stillsamt var det onekligen.

Då kom luftningen närmast från Danmark, som hastigt vaknat upp under intryck från de »stora kulturlanden», men också till ej ringa del under särskild påverkan af nyss nämde literärkritiker, och det vardt lif i äfven våra literära kretsar samt alstringslust hos våra i synnerhet unga literatörer. Främst stod August Strindberg, ursprunglig och redan förut stridsfärdig, men ganska visst icke utan påverkan från nyss nämda håll. Redan i början af 1870-talet hade han uppträdt, men då under nyss angifna, mindre fördelaktiga omständigheter. Först 1877 väckte han någon egentlig uppmärksamhet genom sin bok »Från Fjärdingen och Svartbäcken» och året därefter med första upplagan, den versifierade, af skådespelet »Mäster Olof». Äfven Strindberg tillhör således i sitt första skede »sjutiotalets författare», hvilka dock, enligt »unga Sveriges» åsigt, skulle vara nästan förhistoriska fänomen.

Hans egentliga afgörande arbete var dock »Röda rummet». Därmed hade »unga Sverige» höjt fanan, under hvilken några mycket oerfarna, men kanske just därför synnerligt oförsagda författare drogo till strid mot både det som förtjänade att bekrigas och det som borde aktas och lemnas i fred.

A. Strindberg.

Strindberg själf har aldrig tillhört någon »literär salong» och skulle otvifvelaktigt icke trifvas i dem som voro så lifaktiga något efter åttiotalets midt, men han har icke därför varit utan inflytande på nya Stockholm. Anförare för något parti har han egentligen aldrig varit, men af alla som räknas till »unga Sverige» har han dock fäst största uppmärksamheten på sig äfven då han förfäktat åsigter som ingalunda äro unga, utan tvärt om smaka af ett för länge sedan förgånget barbari. En och annan af de unga har visserligen låtit inverka på sig äfven i sist nämda fall, men så mycket än talats om »kotteriväsen», torde man dock ej med fog kunna framvisa något egentligt parti af samma art som de literära partierna i Danmark. Det har ej saknats uppmaningar från just det landet, att man äfven i Sverige borde bilda och fast sammanhålla ett literärt vänsterparti, hvilket skulle kunna trycka sin stämpel på lifvet i vår hufvudstad, men något