Sida 480
ett stort antal novellistiska arbeten samt en mångfald tidnings- och tidskriftsuppsatser i granskning af literatur och bildande konst, i hvilken senare han också själf arbetar.
E. Lundquist.
Den där herrn som blickar omkring sig med ett begrundande uttryck är Karl Alfred Melin, en af dem som icke föraktar »versböcker», en verklig skald till och med. Och den där unge herrn med det något bleka, men frimodiga ansigtet? Det är Edvard Fredin, som tog akademiens första pris med »Vår Daniel», som icke är Daniel Fallström, den käcke vitterhetsidkaren, utan gamle Daniel Buscovius, prestmannen och landtvinnaren på 1600-talet. Bredvid Fredin synes Hellen Lindgren, estetiker och novellist, och ej långt från honom sitter Amanda Kerfstedt, romanförfattarinnan, i hvars milda leende man finner samma varma människokärlek och fromma lifsåsigt som i hennes böcker. Opartisk och öfverseende, aldrig afvogt stämd mot andra, äfven då deras åsigter strida mot hennes egna, umgås hon också lika obehindradt med de olika literatur-riktningarnas representanter, själf aktad af alla.
G. Nordensvan.
Men hvem kommer där i dörren? En föga vanlig företeelse, ett utseende, som väcker öfverraskning, en hög fruntimmersskepnad, smärt och rak, ett litet, välformadt hufvud med uttrycksfulla drag och ovanligt stora, klara ögon, kortklippt svart hår med en rak lock öfver pannan, något fint och förnämt på samma gång som ungdomligt tilltalande, men — hon har en krycka under hvardera armen, och man kommer att tänka på något hjälpbehöfvande.
Så inträdde Victoria Benedictsson, personligt obekant för de flesta af oss, men såsom författaren Ernst Ahlgren väl känd och högt aktad. Hon kom sedan flera gånger, sammanträffade där med flertalet af vår literära verld och lyssnade till samtalen. Snart vande man sig vid hennes utseende. Hon hade icke något påfallande i sitt sätt att vara, förekom älskvärd och enkel och kunde till och med synas glad. Ingen som