Nya Stockholm

in i svenska bondens hem, sådant detta var ännu för några årtionden sedan, men om hvars beskaffenhet framtiden icke kunnat bilda sig någon fullt klar föreställning, så vida icke dessa trogna afbilder och i verkligheten begagnade bohagsting lemnade fullständigt besked. Stugornas inre står där i full sanskyldighet, och deras invånare äro också där i naturtrogna bilder, såsom vore de lifs lefvande, med verkliga kläder samt alt som kännetecknar deras hvardagliga sysselsättningar och deras helgdagsseder. Här är ingenting öfverlemnadt åt fantasien, ej häller åt en ungefärlig framställning; alt är verklighetstroget, alt på det noggrannaste återgifvet, och detta tillhör nordiska museet, Artur Hazelius’ storartade skapelse.

Går man längre upp åt Drottninggatan, finner man i 77 och 79 våra handtverks- och skråminnen lika fullständigt bevarade samt föremål från de högre ståndens förflutna lif med samma omsorg framstälda, och i 68 vid samma gata intresseras man af en farmaceutisk, en marin- och en historisk konstslöjdafdelning. Alt detta tillhör de Hazeliuska samlingarna.

A. Hazelius.

Under det dr Artur Hazelius i början af 1870-talet sökte hemta krafter efter de stridigheter, i hvilka han invecklats genom sina bemödanden att bidraga till antagandet af en naturligare och lättare rättskrifning, sysselsatte han sig med tanken på huru den nya odlingen ej blott, såsom oundvikligt är, undantränger den gamla, utan ock, hvilket icke borde vara oundvikligt, låter alla spår af den gamla försvinna. Snart hade han fattat den föresats att söka rädda så mycket som möjligt af minnena af forna tiders odling samt att göra det skyndsamt, innan alt för mycket gått förloradt.

Hazelius började verket genast och med sin outtröttliga handlingskraft förde han det framåt. Hösten 1873 öppnade han i s. k. södra paviljongen, Drottninggatan 71 A., de skandinaviskt-etnografiska samlingarna, hvilka han sammanbragt under resor i olika trakter af Sverige och som genom köp och gåfvor snart tillväxte. Det var hufvudsakligen allmogeföremål. År 1874 hade samlingarna så ökats, att en ny afdelning öppnades i norra paviljongen. Året därpå uppstod en norsk afdelning i 45 Drottninggatan. Samma år beviljades statsanslag till hyreshjälp. Våren 1874 hade Hazelius till svenska staten testamenterat den genom gåfvor tillkomna delen af museet och i skrifvelse af den 30 sept. 1879 framstälde han till k. m:t förslag, att staten skulle utan ersättningsskyldighet öfvertaga museet, men ansvara för dess skulder samt tillförsäkra dess framtida vård och utveckling. Förslaget vann icke bifall. Då förvandlade Hazelius sina samlingar till allmän egendom för svenska folket och stälde dem genom öfverlåtelsebref af den 18 april 1880 såsom själfständig anstalt under en särskild styrelse för att under all framtid och i alla väsentliga delar orubbad