Nya Stockholm

såsom läkare och kommunalman bekante professor E. Ödmansson, hvilken också utsågs till det nya sjukhusets direktör. Läkarevården skötes för öfrigt af en underläkare och en amanuens. Styrelsen utgöres af fem professorer, direktören inbegripen.

E. Ödmansson.

***

Under det nya sjukhus uppstått i Stockholm, ha äfven de gamla, så vidt lokaler och byggnadssätt medgifvit det, sökt följa med i den nya tidens sträfvan att förvandla sjuksalarne till verkliga vårdanstalter som genom ändamålsenliga förbättringar i luftväxling, noggrann skötsel och möjliga bekvämligheter hjälpa medicinen och kirurgien att bekämpa det onda. Det egentligt nya har dock icke kunnat fullt genomföras i andra än de sjukhus som uppförts under senare år. Bland de äldre sjukhusen verka hvar och en inom sitt område och med de medel som stå dem till buds såväl Garnisonssjukhuset och Katarina sjukhus, som Stockholms sjukhem hvilket har till uppgift att vårda af långvarig eller obotlig sjukdom lidande person, företrädesvis från hufvudstaden.

Af särskild betydelse för sjukvården är Diakoniss-sjukhuset på Ersta å Södermalm, enär där ej blott intagas sjuka, så väl betalande som å friplatser, utan också sjuksköterskor utbildas. Anstalten är för öfrigt ett ganska omfattande kärleksverk med sjukhus, sjukhem, barnhem och räddningshem samt hushållsskola, alt detta inom anstaltens eget område i Stockholm och dess utom med ett vidsträckt arbetsfält i hela Sverige.

Det är godt intryck man får, då man besöker den vackra, fritt och fridfullt belägna egendomen på terrasserna högt öfver saltsjön, bland de lummiga träden, de väl skötta gräsmattorna samt den vidsträckta utsigten öfver segelleden, den gamla malmgården Ersta, som förvandlats till Diakonissanstaltens högkvarter. Intrycket försvagas ingalunda, om man genomgår sjuksalarne och de öfriga lägenheterna och får tillfälle att se hvilken ytterlig renhet, ordning och äfven prydlighet och smak öfver alt äro rådande. Samtalar man med någon af »systrarna», dessa ädla, själfuppoffrande kvinnor som deltaga i alla arbeten inom den vidsträckta anstaltens många afdelningar, vinner man ytterligare visshet om att det hela är ett godt verk, bygdt på människokärlek och sann fromhet. Det kan ju hända,