Sida 658
och den gör ej häller tillräckligt för att förbättra arbetarnes ekonomiska ställning.
Under trycket af dessa anklagelser har föreningen gått betydligt till baka i afseende på ledamotsantal. Då detta i medlet af 1870-talet visade ofvan nämda höga siffra, var vid slutet af 1888 antalet 1,719. I ledamotsafgifter erlades sist nämda år 3,593 kr., men med hyresafkastningen m. m. steg inkomsterna till något öfver 27,000 kr. För de af arbetarne så föga besökta föreläsningarna uppbär föreningen bidrag af Stockholms stad på 3,000 kr. och af staten 1,500, men då det i och för sig ganska måttliga arvodet till föreläsarne uppgick till nära 3,000 kr. och föreningen anser sig böra beräkna hyra för lokalen med gas efter 25 kr. hvarje gång, så gör föreningen på dessa föreläsningar en förlust af 1,423 kr. Föreningens hus är upptaget till ett värde af 210,000 kr., och hennes kapitalbehållning upptages till 94,636 kr.
Arbetareföreningens ordförande ha varit ofvan nämde H. Hagerman, konstförvandten J. A. Hallberg; smeden och husegaren, riksdagsmannen G. Ericsson, typografen S. Linge, målaremästaren J. Håkansson och 1889 åter G. Ericsson.
***
En vårafton 1883 satt man i arbetareföreningen och talade om nykterhetssaken och arbetarnes ekonomiska ställning. Det var ej första gången som nykterhetssaken behandlades. Vid flere tillfällen har föreningen uttalat sig för en förnuftig och praktisk nykterhetsrörelse, men också förkastat alla tvångsåtgärder i det afseendet samt till och med ogillat, att den som på gatan påträffas öfverlastad fängslas och bötfälles. Men ofvan nämda afton gick man längre. Man tillsatte en komité af femton arbetare ur olika yrken som skulle föreslå åtgärder mot missbruket af spritdrycker och därjemte uppgöra plan till bildande af konsumtionsföreningar.
Detta var början till den »ringrörelse» af hvilken arbetarne och många af deras vänner väntat sig en hel omhvälfning i de fattigare klassernas lefnadsförhållanden. Konsumtionskrediten skulle helt och hållet afskaffas. Man skulle endast köpa kontant och använda alla medel för att nedtvinga lefnadskostnaderna. Förverkligandet af sådana planer fordrade penningar, och dem erbjöd hr L. O. Smith, en af årtiondets mest verksamme affärsmän, men han ville öfvertaga ledningen af hela verksamheten hvilken i sin början tycktes icke så mycket gå ut på att minska förbrukningen af starka drycker som att öfverflytta försäljningen från utskänkningsbolagets försäljningsställen till dess medtäflares. Emellertid vann rörelsen i sin helhet stort deltagande bland arbetarne, och i »Arbetarnes ring» inskrefvos omkring 19,000 personer. Dessa indelades i tjugu ringar med hvar sin styrelse af fem personer, af hvilka en utsågs af hvarje ring att företräda denna