Sida 659
i en centralstyrelse som från oktober 1883 träffade aftal med åtskilliga bodhandlande i olika stadsdelar att till ringens ledamöter lemna lifsförnödenheter till nedsatt pris.
Många arbetare trodde otvifvelaktigt sig nu ha funnit lösningen af den »sociala frågan», och ansträngningarna för att uppnå ett lyckligt mål voro båda uppriktiga och kraftiga, men så stora svårigheter uppstodo, att alt sammans snart gick öfver ända. Då arbetareringens förläggare ansåg sig icke längre böra lemna något understöd, upprättade centralstyrelsen en egen affär och öppnade två handelsbodar, en på Norr och en på Söder, men innan utgången af 1884 var det slut med hela den verksamheten.
Då bildades »Aktiebolaget arbetarnes ring» med ett aktiekapital af 100,000 kr. i serien A. som tecknades helt och hållet af L. O. Smith och inbetaldes dels kontant, dels med ett till 50,000 kr. uppskattadt ångkök som han öppnat på Kungsholmen. Serien B. bestod af aktier å 5 kr. som tecknades af arbetare, delade i tre grupper efter olika stadsdelar. Hvarje grupp hade sin handelsbod, och varorna togos från bolagets hufvudupplag.
Vid bildandet af aktiebolaget »Arbetarnes ring» stod sällskapet med samma namn dock kvar. Det hade 1883 fått af byggmästaren C. E. Westin en donation på 10,000 kr. såsom grundplåt för en pensionskassa för ålderstigne arbetare. Stadgarne för denna kassa antogos i slutet af 1886, och därmed ombildades det äldre sällskapet till »Pensionskassan arbetarnes ring».
Redan våren 1886 upplöstes aktiebolaget, och de tre grupperna ombildades till själfständiga bolag som icke hade något gemensamt med »ringen». Af hela den stora ringrörelsen, hvilken en tid så lifligt intresserade Stockholms arbetare och alla som känna deltagande för hvarje försök till en praktisk lösning af »arbetarefrågan», fans således ingenting annat kvar än en helt vanlig pensionskassa samt den 1883 grundade Arbetareringens bank, hvilken visserligen hade till »ursprunglig uppgift att bidraga till nedsättande af kostnaden för arbetarnes lifsförnödenheter, därigenom att hvarje aktieegare i banken berättigades till rabatt på de varor som köptes i de af banken förhyrda handelsbodar, men som nu mera icke är annat än en vanlig bank, hvilken diskonterar och lemnar lån åt hvilken som hälst, när banken anser honom vederhäftig. Det enda hvarigenom denna bank skiljer sig från öfriga bankinrättningar i Stockholm är att den har en pantlåneafdelning, med två lånekontor, som dock väl kommer hvilken behöfvande som hälst till gagn, blott antaglig pant erbjudes.
***