Sida 669
verkligen börja förlora sitt välde. Vi finna oss onekligen på en öfvergångspunkt, och 1880-talet slutar ingalunda med samma »hocus pocus» i källrar och på begrafningsplatser samt i ordenssällskapens salar som det föregående århundradet, då Björnram manade fram spöken för hertig Karl och Reuterholm, och undergöraren Ulfklou bedref sitt spel med den förnäma verlden. Vår tids »spiritism» går åtminstone på ett annat sätt till väga, och bland »glada ordensbröder» trifs den icke.
Af Stockholms ordenssällskap på 1880-talet härstamma några från förra århundradet, och det är i dem som de hemlighetsfulla ceremonierna naturligtvis bäst bibehållas. För att icke tala om Frimurareorden, hvars högsta grad genom mystisk transsubstantiation öfvergår i en af rikets riddareordnar, så leda både Coldinu-orden och Timmermans-orden samt Svea-orden och Neptuni-orden sina anor från sjuttonhundratalet. De två första af dessa äro onekligen de högtidligaste samt gamla bofasta stockholmare med hvar sitt stora hus, den förra å »Piperska muren» på Kungsholmen, den senare å Eriksberg ofvanför Träskängen, med stort område, som för icke så länge sedan låg i en af stadens utkanter, men nu i en ganska central och liflig trakt, invid Östermalms många palats å ena sidan samt spårvägarnes hufvudknut å den andra.
Svea-orden är icke fullt så förnäm, men har långt flera ledamöter och roar sig mycket mera. Om dess, liksom de ofvan nämda ordnarnes samt Neptuni-ordens, uppkomst upplyser »Gamla Stockholm». I en uppgift om Svea-orden finner man ändamålet helt naivt angifvet vara »att upplifva minnet af våra förfäder, de gamle Svear, och framställa lefvande bilder af deras offentliga och enskilda lif, hvaribland äfven ingår kunskapen om den gamla runskriften». Af ordens högtidsdagar är midvinterfesten nu mera otvifvelaktigt den präktigaste, men i äldre tider var sommarhögtidsfesten en riktig folkfest för hela Stockholm. Nu för tiden nöjer orden sig med mera enskilda sommarceremonier, äfven nattetid. Det händer, att sextio eller sjuttio bröder af högre grader en sen sommarafton gå om bord på en särskildt hyrd ångbåt som forslar sällskapet långt ut i skärgården. Där firas ordensmysterierna under bar himmel på någon holme, och sjunde graden tilldelas de därtill värdiga. Sedan ceremonierna afslutats i den ljumma sommarnattens ljusdunkel, intager sällskapet »sexa» långt efter midnatt och återkommer till staden fram på morgonen. Något sådant är onekligen betecknande för nya Stockholm, men har bra starkt tycke af det gamla.
Neptuni-ordens ändamål är i främsta rummet att understödja behöfvande sjömän samt deras enkor och barn. Af sällskapets ganska
