Sida 668
»Par Bricoll». Men de flesta hålla sig i ett ogenomträngligt mörker, som genomskådas af endast den som upptages i det eller det sällskapet och själf varder ordensbroder, kanske till och med »klart skinande».
Ett sällskap är så hemlighetsfullt, att det icke ens vågar förtro sig åt bokstäfver, utan använder en punkt och två streck, alla tre feta och svarta. Den annonsen ser ut så här:
sammanträder allmänt lördagen kl. 8 e. m.
Tjänstgörande och recipiender kl. ½ 8.
Äldre kallelser gälla.
Oaktadt all hemlighetsfullhet, vet dock flertalet stockholmare nu mera, att den svarta punkten med de två strecken beteckna sällskapet W6, men där står man åter inför en mystèr.
Mindre ljusskygga i sina tillkännagifvanden, men lika hemlighetsfulla mot alla, som stå utanför sällskapet, äro Timmermansorden, Svea-orden, Neptuni-orden, Linnéa, Hvita liljan m. fl.
Utan fara att begå misstag, torde man kunna påstå, att hvar afton under nio månader af året hålla minst ett halft dussin »hemliga sällskap» sina sammankomster i Stockholm samt att detta antal mången gång ökas till det dubbla och tredubbla — och likväl är detta hemliga sällskapande eller dessa, såsom de också kallas, ordenssällskap icke fullt så eftersökta som ännu för ett par årtionden sedan. Emellertid kvarstår tillräckligt mycket för att utgöra något egendomligt för äfven 1880-talets Stockholm.
Stockholmaren är fortfarande sällskaplig och vill gärna roa sig, men under sina nöjen glömmer han icke, att det fins människor som ej blott äro uteslutna från hvarje förströelse, utan äfven sakna det nödvändigaste för lifvets uppehälle. Han förenar därför ofta med sina nöjen ett välgörande ändamål, och på den grunden har en stor del af våra ordenssällskap uppstått. Man skulle kunna indela sådana stockholmssällskap i dem som verka uteslutande för välgörenhet, dem som äro egnade uteslutande åt nöjen och dem som ha till ändamål båda delarne. De senaste äro onekligen de talrikaste.
Men därtill har åtminstone förr kommit en stark benägenhet för det hemlighetsfulla, under hvars inflytande stockholmaren med all sin lefnadslust länge funnit sig. Därför ha sällskap af alla de tre nämda slagen ofta omgifvits af en mystisk slöja, hvilken gjort dem så mycket mera eftersökta.
Rikast på mysticism var Gustaf den tredjes tid, och från den tiden har smaken fortplantat sig till våra dagar, men nu synes den