Sida 508
XXV. I muséer och bland konstnärer
ständigt fortgående expositionen. Till dessa fyra, af hvilka en var en minnesutställning efter de aflidne målarne H. Birger, G. Brandelius, A. Nordgren, A. Nordling, Hj. Sandberg och W. Wallander, inlemnades 548 arbeten, af hvilka granskningsnämden antog 506.
Antalet besökande å de ordinarie utställningarna i Stockholm var 5,631, hvilket var mer än året förut, och inträdesafgifterna uppgingo till 1,408 kr. i st. f. 1,158 året förut. Föreningens inköp hade omfattat 51 större konstverk, af hvilka 4 skulpturarbeten, 39 oljemålningar samt 8 pastell- och akvarellmålningar, och 20 mindre vinster. Hela inköpssumman 1888 utgjorde 16,350 kr., men året förut hade den summan gått till 20,960 kr.
Styrelsen utgöres af sju ledamöter och fem suppleanter. Inköpen verkställas af en nämd, bestående af styrelsens ordinarie medlemmar samt tolf inom föreningen valda ledamöter, af hvilka åt minstone fyra skola vara konstnärer. Konservatorn var i många år äfven sekreterare, men nu mera finnes en särskild sådan. Den förre har ett maktpåliggande och tidsödande uppdrag mot en lön af 1,500 kr. Sedan 1883 innehafves tjänsten af genremålaren G. Hafström. Sekreterare är literatören K. Wåhlin, hvilken uppbär 500 kr. i årligt arvode. Kassaförvaltaren F. Norbin åtnjuter 300 kr. om året, men hans företrädare F. C. Norbin, en af styrelseledamöterne, tjänstgjorde i tjugusex år utan något arvode.
Såsom något anmärkningsvärdt kan anföras, att konstföreningen ännu aldrig haft ett fruntimmer i sin styrelse eller i sin inköpsnämd, ehuru ett mycket stort antal af ledamöterna hör till kvinnokönet samt att konstnärinnornas skara ingalunda är ringa i vårt samhälle och de kvinliga konstvännernas smak visst icke underlägsen de manliges. Konstföreningen tvekar dock ej att mottaga kvinliga ledamöters årsafgifter.
***
Th. Blanch.
Den konstnär som förut icke fick sälja sitt arbete i konstföreningen, gick då vanligtvis med det till föreningen för nordisk konst, som ofta köpte det, men för en spottstyfver. Nu har konstnären i sådant fall ingen annan utväg än att ställa ut arbetet i något bokhandelsfönster, så vida det ej skulle finnas en ledig plats i Blanchs salong. Det är en fin salong, som konstvännen icke underlåter att besöka, när han hälsar på i konstföreningen. De äro grannar, dessa konstsalar, ligga vägg i vägg vid Kungsträdgården och täfla med hvarandra. Det påstås, att Blanchs salong varit en af orsakerna, att konstföreningen börjat följa med sin tid något bättre än förut, och nekas kan ej, att det är i synnerhet Theodor Blanch som gjort allmänheten bekant med nya storverk i konsten. Hans plats i nya Stockholm är därför icke utan betydelse. Sedan han
Källa: Project Runeberg ·
