Sida 512
XXV. I muséer och bland konstnärer
Konstnärshuset bygges upp på en liten stund. Hvar och en är villig att hjälpa till, och så står det nya hemmet där glänsande skönt i tobaksmolnen, och klubben får sin egen lägenhet och utställningssalarne äro förträffligt anordnade, tillräckligt belysta, stora och alldeles underbart lämpliga att visa den svenska konsten från hennes allra fördelaktigaste sida. Men fantasien understödes af verkligheten. Man målar taflor, modellerar plastiska figurer, etsar, tecknar, alt utan betalning och så gör man ett stort lotteri och samlar mycket pengar. Konstnärsklubben har, liksom konstnärsförbundet, visat hvad endrägtig samverkan kan åstadkomma, och byggnadsfonden är, efter få års tillvaro, ganska kapitalstark.
Klubbens verksamhet sträcker sig äfven till en understöds- och sjukhjälpsförening för svenska konstnärer och för att skaffa grundplåten har klubben gjort sig till tidningsutgifvare. I december 1888 utkom första numret af klubbens illustrerade tidning, och det var en glad och vacker Jul både i ord och bild.
Det var en tid — klubben samlades då i konstföreningens lokal — som samkvämet egnades endast åt ett gladt samlif. Men efter att slutligen ha hamnat i Hôtel Continental (W6), där fortfarande hvarje torsdag är klubbafton, började ledamöterne att mer än förr sysselsätta sig med äfven allvarliga frågor och ha, såsom nyss antyddes, redan uträttat icke så litet.
»Sexan!» ljuder Sörlings, tecknarens och teckningslärarens, manande röst, och man samlas kring ett väl försedt bord, där man på öfligt svenskmannavis knuffas och kifvas om gafflar och glas. Klubbsexan har den obestridliga förtjänsten att vara lika tillräcklig som billig — endast en kr. per man — och styrker till efterspelet.
Men nu tiger Tiger ej längre, direktören i musik, landskapsmålare också, den tongifvande i klubben. Han samlar omkring öfre bordsändan sin sångaretrupp, och så skallar det ena friska stycket efter det andra, under det de öfriga klubbisterna slå sig ned vid kaffekoppen med tillbehör och åter tända sina rökoffer. Är det riktigt högtidligt, i synnerhet om någon ny klubbledamot välkomnas, så drickes ur Scholanders stora pokal, ett minne af den oförgätlige brodern, hvilken under många år var klubbens lifunderhållande genius.
Konstnärsklubbens pokal.
Källa: Project Runeberg ·
