Sida 7
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
Brefbärare.
»Det tycker jag om», sade landtmannen. »Men hvad kan det vara för en gammal kvinna, som jag ser springa in och ut i husportarne? Hon tycks ha förskräckligt brådtom.»
Tidningsgumma.
»Det är sista länken i tidningsväsendets långa kedja, ett af de många tidningsbuden, som besörja morgonbladens utdelning till prenumeranterne. De måste vara tidigt på benen. Redan innan sex skola de inställa sig på tidningsexpeditionen, och olyckliga om de komma för sent till någon prenumerant vid Hornstull eller borta vid Grundsborg, vädret må vara hvilket som hälst, i regn och storm, snöyra, mörker och tjugu graders köld. Några af dem ha öfver hundra särskilda dörrar att ringa på.»
»Ha de bra betaldt?»
»Högst tio kr. i månaden, och platserna äro mycket eftersökta.»
»Hvad göra de se’n på dagen?»
»De hvila sig ofta med att skura trappor och förstugor, gå i hjälphus och se efter sina egna barn, koka mat och laga strumpor åt sina män samt komma först sent på natten i säng ... Hvad säger ni om den stockholmska morgonverksamheten? Här har ni nu innan klockan åtta sett gatsopare, vattensprutare, spårvägsarbetare, brefbärare, stensättare, murare, tidningsbud och många flere som varit i verksamhet redan ett par timmar, några mycket längre. Se t. ex. på mjölkbuden och på de där små handkärrorna som tillhöra mjölkbolaget Audumbla. Det är två eller tre timmar sedan de sattes i rörelse.»
»Ja, ja, men så lata sig nog andra stockholmare till långt fram på dagen.»
»Hvad tror ni då om tjänstflickor, drängar, torgfruar, lärgossar och om dem som stå i bröd- och mjölkmagasin eller betjäna allmänheten på bolagskrogarne? ... Men får jag nu kanske bjuda på ett glas vatten?»
»På edert prisade vattenlednings?» smålog östgöten.
»Inte just det, fastän det nog låter dricka sig», svarade stockholmaren. »Nu menar jag ett glas Vichy- eller Bilinervatten.»
Källa: Project Runeberg ·
