Nya Stockholm

af ett dussin karlar. Vi höra lystringssignaler och kommandorop och häpna för alt det bråte som omgifva oss, känna oss litet kusliga för de många mörka vinklarne och vrårna samt dessa trappor som se så bristfälliga ut och leda till lika gängliga gallerier och utsprång, alt af smutsigt och murket och i högsta grad eldfarligt trä.

Ser man någon af de sköna damerna, så förekomma de i hatt och öfverplagg och skynda med djupt allvarlig uppsyn och affärsmässiga steg rakt fram till anslagstaflan för att taga kännedom om spellistan.

Är det repetition på förmiddagen, så defilerar hela hofkapellet förbi oss. Det kommer, man efter man, från trånga portvaktarerummet och slinker ned i en mörk vrå. Damerna af kören sitta småpratande eller tysta och knåpa med något handarbete. Balletten står och ser hvardaglig ut i långa klädningar.

Men hvad var det? Var det en blixt som for genom rummet eller bara ett luftdrag ? Det var åter igen regissören som kom från sitt rum, långt upp till höger, ofvanför några illa maskstungna trappsteg, det lilla rummet, dit Gustaf den tredje efter skottet, efter hvad arfsägen förtäljer, skall hafva burits in, ehuru den uppgiften nog kan betviflas.

P. F. Lindström.

Se här är hr Lindström, maskinmästaren, och hr Boberg, andre regissören och förvaltaren af attributförrådet. De äro strängt sysselsatta, gifva befallningar till höger och vänster och ha vaksamma ögon på arbetsmanskapet, hr Boberg också på dem som skola uppträda i repetitionen.

Den som första gången beträder tiljan, sätter foten med mycken försigtighet på det lutande teatergolfvet, i hvilket så många hål och rännor synas. Om vi fråga den alltid upptagne, men också alltid tillgänglige maskinmästaren, upplyser han, att scengolfvet består af ej mindre än ett hundra sex olika delar, som kunna tagas i sär och hvilka bilda grafvar under sig af ända till 26 fots djup. I Wiens operahus, tillägger den mångkunnige, går djupet ända till 40 fot. Och så få vi veta, att vår kungl. stora scen har 46 kulissrännor med lika många kulissvagnar som skjutas förhand på den första afunderbottnarne. Scengolfvet är själft fjärde botten nedifrån och har fyra bottnar öfver sig. Man ser ett oredigt virrvarr af linor och block som försvinna i höga, mörka rymden.

Huru ofta har ni ej från salongen sett en af de spelande sjunka plötsligt genom golfvet. Han går till afgrunden, heter det, men den