Sida 503
XXV. I muséer och bland konstnärer
Det är på söndag middag, som konstföreningen har stor mottagning, i synnerhet mellan oktober och maj. Då strömmar folket icke blott till nationalmuseum, utan äfven till atelierbyggnadsbolagets hus, i hvilket Blanchs kafé innehar bottenvåningen, konstföreningen bor en trappa upp och konstakademien förfogar öfver ateliererna i öfversta våningen. Klockan ett öppnas dörren, men redan före den timmen stå ofta många väntande i förstugan, och på slaget tränga de in i förrummet, där vaktmästaren står och kasserar in 25-öres slantar. Föreningens medlemmar erlägga ingen afgift, ty de betala antingen 10 eller 15 kr. i årligt bidrag.
Interiör från Konstföreningen.
Och så sprider sig skocken i stora utställningsrummet som genom lösväggar är deladt i tre särskilda afdelningar. Nu gäller det att se alt så grundligt som möjligt på ett par timmar. På den tiden skall man hinna beundra Olof Hermelins landskap — något af dem finnes alltid på utställningen, ofta flere — Kallenbergs kor och får, Gellerstedts och Regina Kylbergs läckra akvareller, August Jernbergs saftiga stilleben, Palms intressanta italienska minnen. Palm var en af de allra första som stälde ut i konstföreningen för några och femtio år sedan, men ännu saknas icke nya alster af hans pensel.
Så skall man försöka sätta sig in i de unga målarnes uttryckssätt, hvilket kanske icke är så begripligt för gamla
Källa: Project Runeberg ·
