Sida 81
»das elegante Fremdenpublicum» få bränvinsflaskorna och sillbitarne saknas. Man äter för öfrigt efter matsedel eller låter uppassarne sätta fram en middag till 4, 6 eller 8 kr., vin naturligvis oräknadt, och man kan verkligen icke blott äta middag, utan rent af »dinera», något som alldeles icke är detsamma. Vin drickes alltid till maten på detta ställe, så vida man icke är amerikanare och föredrager vatten med is.
Men stockholmaren är ofta kinkig i mat och dryck. Han kan visserligen nöja sig med ganska tarflig föda under lång tid, äter då i hemmet sillbullar och pepparrotskött, kanske till och med — fasligt att omtala — slarfsylta, men så slår han sig lös och går en dag på »Grand», och när han kommer därifrån, säger han med ett förnämt missnöje : »det var rakt ingenting ...» »Du skall gå på Rydberg», uppmanar hans vän, och nästa gång äter han verkligen på Hotel Rydberg.
I Grand Hôtel.
»Ja, det var något annat,» förklarar han. I själfva verket var det alldeles det samma. Men på det viset har den fördomen uppstått, att mathållningen på Hotel Rydberg öfverträffar den på Grand Hôtel. Sanningen är, att man äter godt på båda ställena samt betalar alldeles lika pris. Bägge äro beräknade för resande främlingar i främsta rummet, enär de tillhöra de två hotelen, men stockholmare hitta också dit, och för mången stockholmsfru ökas nöjet af »Don Juan» eller »Friskytten» på Stora teatern, då hon i sin mans och ett par vänners sällskap får efter föreställningens slut supera på »Grand» eller på »Rydberg» ... »Det är roligt!» säger hon. Och när Stockholms glada ungkarlar, ogifta och gifta, varit på Nya teatern och sett »Boccaccio», händer det, att de någon gång icke begifva sig till operakällaren, utan till »Gropen», som är »våningen inunder» i Grand Hôtel, och där i muntert sällskap slå sig till ro ett par timmar.
Om »Grand» icke kan täfla med Hasselbacken i afseende på gröna träd, blommor och middagsbord i fria luften, så söker det att hålla