Sida 82
sig i jämbredd åt minstone medelst middagsmusik, något som däremot icke afhöres i Hotel Rydberg. På kungliga födelse- och namnsdagar gifver Grand Hôtel Stockholms invånare tillfälle att visa sin tillgifvenhet för kungahuset, ty då anordnar hotelet särskilda middagar med fast pris, i hvilka alla trogna undersåter kunna mot några få kronor äta en glad festmåltid och mot några andra kronor fukta festen med ädel drufsaft. Dylika namnsdagsmiddagar ha ock gifvits på Hôtel Rydberg, och i dem har mer än en främling mot stort nöje deltagit, skänkande sin aktning och beundran åt ett så älskvärdt prof på undersåtlig vördnad. Andra restauranter, t. ex. Pelikan, fira på det sättet åtminstone Mårtens gås.
Liksom Grand Hôtel har sina två stora matsalar, sitt kafé och sin undervåning, den nyss nämda »Gropen», så har Hôtel Rydberg sin stora matsal två trappor, sin ännu någon gång begagnade mindre matsal en trappa upp, sitt kafé och sin fint utstyrda restaurant på nedra botten. Det är den sist nämda som nu mera har största antalet gäster. Man vill ej göra sig besvär med de två trapporna och finner kanske äfven den stora matsalen där uppe alt för högtidlig. Det är dock en och annan trogen kund som fortfarande äter sin middag i den matsalen. Långt upp i rummet vid ett fönster finner man hvarje dag mellan klockan fem och sex, vinter och sommar, en äkta stockholmare som där intagit sina middagsmål alt sedan matsalen öppnades och förut innehade en motsvarande plats i den mindre salen. Ser man icke »kamrern» på den platsen, står det icke rätt till.
Vi ha hittills talat om Grand Hôtel och Hôtel Rydberg i deras egenskap af restauranter och kaféer, men deras förnämsta betydelse ligger dock i att vara stora, tidsenliga hotel för resande. Man behöfver ej vara alt för gammal för att minnas den tid, då Stockholm icke hade andra gästhus än de små, otrefliga och ofta odrägliga »rum för resande» som funnos i synnerhet i den inre staden och mest i gränderna mellan Vesterlånggatan och Stora Nygatan, några vid sist nämda gata, andra vid Norra Smedjegatan. Det var först med Hôtel Rydberg, tillkommet genom grosshandlaren Abraham Rydbergs donation och öppnadt 1857, som Stockholm fick ett verkligt hotel för resande, men egentligen var det med år 1859, som detta hotel kunde fullt uppfylla sin bestämmelse. Det öfvertogs då af Regis Cadier, hvilken kan anses såsom den verklige skaparen af Stockholms nu så högt stående hôtelväsen och som under tre årtionden utvecklat det till hvad det för närvarande är, fullt jämförligt med det bästa i den vägen i Europas förnämsta städer.
Regis Cadier är född fransman, men var i mycket unga år anstäld såsom kock i St. Petersburg hos den ryske statsmannen Daschkoff, och då denne