Sida 83
tillträdde sändebudsposten i Stockholm, följde Cadier med honom, men lämnade snart tjänsten och fick anställning i Oskar den förstes kök, hvilken befattning han sedermera öfvergaf för att Öppna en charkuteribod vid Fredsgatan. Egen värdshusrörelse började han först i n:r 12 vid Gustaf Adolfs torg som under namn af »Frères Provenceaux», efter den verldsbekanta restauranten i Palais Royal i Paris, stod i högt anseende hos Stockholms finsmakare och skämtsamt benämdes »bröderne Frères». År 1859 öfvertog han det då två år gamla Hotel Rydberg. Han innehade äfven Pohlsro på Djurgården, men öfverlemnade det till sin landsman Vasseur, som deraf skapade Alhambra.
Hôtel Rydberg var ett godt och fint gästhus, men kunde ej taga emot så många resande som anmälde sig. Hr Cadier önskade också få styra ett hôtel som han inrättat efter egen kännedom af hvad nutiden i det afseendet fordrade. Denna önskan fick sin uppfyllelse i Grand Hôtel som sommaren 1874 öppnades såsom bostad för främlingar och restaurant af första ordningen samt festlokal. Om ock Hotel Kung Karl, en lika aktningsvärd anstalt, fastän af mindre omfång, uppstod före Grand Hôtel, är det dock i synnerhet det senare som fullt utvecklat hvad nya Stockholm nu kan bjuda resande i bekväma bostäder, god uppassning m. m.
Stockholm har ett stort antal hoteler, såsom Kung Karl och Kung Karls Annex, W6, Bellevue, Germania, Suède, Kanan, flere vid Norra Smedjegatan, alla på Norrmalm, samt ett och annat godt, om ock litet, bland de många i den inre staden. Vår hufvudstad kan på ett i allmänhet tillfredsställande sätt härbärgera en god del af den stora »turistströmmen.»
***
Om operakällaren, fastän på ett annat sätt än förr, kan fortfarande betraktas såsom det för stockholmslifvet mest kännetecknande värdshuset, och »Rydbergs» samt »Grand» gälla ej blott för infödingar, utan äfven och företrädesvis för främlingar i vår stad, så finnes dock ett icke ringa antal andra restauranter, som också försvara sin plats såsom storstadsvärdshus. Ett sådant är t. ex. Hamburger Börs, en moderniserad återstod af det Stockholm som lefde inom sig själft och icke visste stort af den öfriga verlden. Den gamle källaren i Jakobs gränd, sedan kallad Jakobs Kyrkogata, nu Jakobsgatan, med sin »kyrka» (det största rummet) och sina smårum, har nu inkräktat hela huset som förvandlats till hôtel och festliga sällskapslokaler, under det bottenvåningen gjorts till en väl hållen restaurant, som icke på något sätt påminner om de gamla mörka källarerummen och hvars gård undergått den största förvandlingen. Den har nämligen täckts med glastak och omskapats till ett »moriskt kafé», som oaktadt sin österländska utstyrsel är riktigt storeuropeiskt i sitt egentliga väsen.