Sida 10
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
innehaft lägenheten i öfver tjugu. Affären tycks gå bra, ty här är fullt med folk större delen af dagen, i synnerhet då vädret är vackert och varmt. På regniga och kyliga dagar är här tämligen tomt, hvarför frun inte är älskare af annat vatten än det som flyter ur hennes egna buteljer.»
Sedan herrarne tömt hvar sin flaska Vichy, tyckte landtpatron, att de gärna kunde fortsätta promenaden, hvarför de drogo sig norr ut. Klockan slog åtta i Jakob.
»Se där kommer paraden, tror jag», yttrade herrn från landet, då han varseblef en trupp som i fast marschtakt rörde sig fram åt Hamngatan.
»Ah nej», upplyste stockholmaren. »Det är bara ett kompani gardister som varit ute på en promenade militaire på morgonkvisten. Som ni ser, är det ungt, raskt folk med god hållning. Våra gardesregementen äro min sann annorlunda nu än förr. De ha följt med sin tid, få också riktig skolundervisning i kasernen.»
»Fjärde hufvudtiteln tycks då ha åtminstone någon välsignelse med sig», förklarade östgötapatronen. »Men där kommer ännu en trupp.»
»Det är norska gardet, präktigt folk.»
Norsk skarpskytt.
»Ja så, norska skarpskyttarne! Springa de alltid så där? Det ser ut, som vore fara å färde, som skulle de ila till det hotade Norges undsättning. Men det är hurtige gutter och bra se de ut... Nej, se så många flickor i portarne!»
»Nå, hvad tycker ni om den där truppen som nu svänger in i torget? Det är gossarne från Norra latinläroverket, från Södra kanske också, Realläroverket, Beskowska skolan och Nya elementarskolan.»
»Åh, skola de också ut och exercera! Jo, jag tackar, riktigt militärisk hållning ... Och de där pysarne som komma från andra hållet?»
»Det är några hundra folkskolegossar. Nu ha de fått uniformsblusar af mörkblått ylle. Förr hade de bara linneblusar. Det är Föreningen för främjande af skolungdomens vapenöfningar som består en god del af utrustningen, men återstoden har samlats genom frivilliga bidrag af allmänheten. Pojkarne äro glada och lyckliga att
Källa: Project Runeberg ·
