Sida 507
XXV. I muséer och bland konstnärer
»Nit, nit, nit!» låter det dagen i ända, då och då afbrutet af ett vinstutrop. Slutligen äro alla vinsterna utdelade, men då är det också lidet långt på eftermiddagen. Aftontidningarna ha icke hunnit med att få in alla namnen, men de flesta stå dock i bladen. Föreningsmedlemmarne studera dem med stor uppmärksamhet.
»Inte står mitt namn i afton», säger hr X., konstälskaren. »Vi få väl se, om det ej kommer i morgon bittida. Det vore väl besynnerligt, om jag inte skulle vinna i år häller.»
Morgontidningarna meddela vinstlistan hel och hållen. Hr X. läser igenom den flera gånger. Han vill ej tro sina ögon. Hans namn finnes icke bland de vinnande.
»Det är då outhärdligt», utropar han. »Jag har nu i flera års tid uppmuntrat konsten med femton kronor om året och ännu har jag inte vunnit så mycket som en liten Zorn en gång!»
De sextio äro belåtna och anse konstföreningen vara en högst aktningsvärd inrättning, men ett par tusen påstå föreningen vara den eländigaste tillställning som någonsin funnits. Vid dragningen 1889 kommer för första gången en ny anordning att tillämpas, hvarigenom de vinnande kunna själfva och i den ordning särskildt utdragna nummer utvisa välja bland de inköpta konstverken.
Stockholms konstförening stiftades 1832, hufvudsakligen genom grefve A. G. Bielkes bemödanden, och hade till syfte att upparbeta allmänhetens smak samt på samma gång bispringa konstnärerna genom att bereda afsättning åt deras arbeten. Därför skulle föreningen anordna »sammanträden af konstälskande och bildade personer till öfverläggningar i alla artistiska ämnen», göra utställningar af ej blott yngre, utan äfven äldre konstverk samt köpa arbeten af lefvande inhemska konstnärer och utlotta de inköpta bland föreningens ledamöter. Denna verksamhet inskränkte sig sedermera alt mera till inköpet och utlottningen, och det är först på allra senaste tiden och sedan föreningen undergått omskapningen 1887 som föredrag hållits.
I föreningens början och ända till 1852 hade föreningen kostnadsfri lokal i arffurstens palats. Mellan 1852 och 1868 begagnades dylik lokal i konstakademiens hus, och sist nämda år flyttade föreningen in i atelierbyggnadsaktiebolagets vid Kungsträdgården samt fick sin nu varande lokal, för hvilken erlägges 3,000 kr. i årlig hyra.
År 1882 firade konstföreningen sin femtioårsfest och kunde omtala, att hon under det halfva århundradet köpt 3,288 konstverk. Hon har ock utgifvit föreningsblad i litografier, trägravyr och originaletsningar.
År 1887 sammansmälte Stockholms konstförening med Föreningen för nordisk konst, hvilken verkat sedan 1858 och haft ända till 1,700 medlemmar. Namnet vardt nu Sveriges allmänna konstförening, och verksamheten vidgades genom kretsföreningar, i landsorten och anordningar af utställningar på de orter där sådana finnas. Under 1888 var ledamöternas antal omkring 2,000. Årsafgifter äro af två slag, à 15 kr., som 1888 utgjorde 1,427 stycken, och à 10 kr., som gick till ett antal af 672, men året förut voro båda dessa klasser betydligt talrikare. Under året anordnades fyra utställningar i st. f. den förut under flera år brukliga
Källa: Project Runeberg ·
