Nya Stockholm

att kosta på sig andra nöjen. Om de muntrationer som erbjudas framkalla skratt, äro de dock hvarken råa eller osedliga. Det gifves ock andra fester inom orden som äro så allvarsamma, att man nog kunde kalla dem tråkiga, och det tråkiga är farligt för en saks framgång, i goodtemplarorden lika väl som annorstädes.

Låt oss gå på en goodtemplar- eller ock på en templarfest — de äro lika — för att se hvad där förehafves! Hvarje söndag hålles en mängd sådana fester öfver alt i Stockholm. Det är tämligen likgiltigt hvilken vi välja. Vi begifva oss t. ex. till Åsögatan, den del af den nu långa gatan som förr kallades Falkenbergsgatan. Det är ännu mycket af gamla Stockholm i de trakterna, ehuru stora tegelhus resa sig här och där. Men det är ej i någon af dessa nya hyreskaserner som logen Simson den faste har sin fest i afton. Simson bjuder oss välkomna till en liten träkoja mellan Södermanna- och Nytorgsgatorna.

I den låga inkörsporten hänger en gammal lykta som nätt och jämt låter oss se att gården där innanför är mycket mörk. Vi gå dock på och lockas af några upplysta fönster samt af en lykta nummer två i en liten förstuga. Alt ser mycket småstadsaktigt ut. Om man ej vore van att se olika trakter och olika sedvanor äfven i våra dagars Stockholm, skulle man knapt tro, att man befunne sig i den stad som är Sveasalens, de många teatrarnes och lysande kaféernas stad, Karlavägens och Engelbrektsgatans.

Från den lilla småstadsförstugan stiga vi genom en torftig dörr in i ett litet rum, där en vaktmästare med starkt utbildadt landsortsmål fordrar 25 öre person i inträdesafgift och där man får, i fall så önskas, hänga sina öfverplagg öfver ett dukadt bord med kaffeservering. Här är lågt i taket och mycket kvaft. Vi gå vidare och inträda i ett större, men icke högre rum. Det är festsalen. Den är ytterst enkelt anordnad. Stundom har den begagnats till kyrka för någon frimenighet.

Obekväma bänkar stå klämda till hvarandra, något på sned vridna åt oss. Vid väggen midt för ingången synes en kateder, smyckad med växter och ett par hyggliga ljusstakar. Belysningen för öfrigt utgår från några gaslågor. Festdeltagarna anlända, tarfligt, men städadt folk i snygga hälgdagskläder, så väl män som kvinnor, mest de senare. De klämma ihop sig mellan de obekväma bänkarne och tyckas ej vara nogräknade. De äro mycket stillsamma och hviska sakta med hvarandra. Det hela har onekligen tycke af begrafning.

Klockan half åtta skulle festen taga sin början, men det är naturligtvis med kvart, kanske dubbelkvart. Några unge män samla