Sida 697
bekläda, ty till den tagas icke andra än de ordentligaste och klokaste.
Skulle någon af middagsgästerna försöka störa ordningen, återkallas han till sin pligt af en vakthafvande skollärare, och några allvarsamma oordningar förefalla icke. När man ser med hvilken glädje de fattiga barnen taga emot sina rågade tallrikar, kan man ana, att det är blott hvar annan dag de äta sig mätta. Dagen därpå erhålla de må hända ingen föda als i hemmet eller på sin höjd en lika otillräcklig som ohälsosam, en kopp kaffe kanske, hvilken njuten utan föregående måltid sannolikt mera skadar än gagnar. Men så kommer öfvermorgon med skolmat igen, som fru Erikson där vid spiseln tillreder så utmärkt, och då äro skedarne å nyo i fart. Ofvan på ärter och fläsk får man i dag tjock pannkaka, ett väldigt stycke, till och med bestruket med sylt. Bruket af knif och gaffel synes just icke vara kändt af alla gästerna, men det är redan ett stycke in på hyfsningens väg, då knifven användes, äfven om den stickes i munnen, i st. f. omedelbart anlitande af fingrarne.
Bredvid ett af borden se vi ett ungt fruntimmer som med stor uppmärksamhet följer måltiden, vänligt talar vid barnen och systerligt vakar öfver dem.
»Hvem är det?» spörja vi vår ledsagare.
»Det är fröken Meyer!» lyder svaret, och det ligger så djup aktning och så glad tillfredsställelse i uttrycket, att vi genast begripa, hvilken denna unga dam är. Hon har redan gjort sig ett namn inom den praktiska välgörenheten. Fröken Jenny Meyer är bland dem som ansett nödvändigt, att den enskilda offervilligheten lemnar bistånd åt de mest behöfvande bland dessa barn, hvilkas föräldrar lefva under mycket ogynsamma omständigheter och ofta nödgas utstå en hård strid mot brist och nöd.
Det var med insigt om denna nödwändighet, som man hösten 1885 började anordna fri middagsmåltid för skolbarn inom de flesta af hufvudstadens församlingar, och genast skaffade fröken Meyer för Storkyrkoförsamlingens folkskolebarn ett par hundra kronor, hvilka efterföljdes af något öfver 600, som utgjorde inkomsten af en af pastor primarius anordnad konsert. Äfven inom Maria församling samlades för samma ändamål pengar af fröken Meyer och fru Agda Montelius, född Reuterskiöld, liksom i Klara samt Jakobs och Johannes församlingar af fru Tekla Tjäder och fru Lina Ribbing, född Meyer.
Inom Katarina församling anskaffades först 750 kr. genom frivilliga bidrag inom församlingen och 850 kr. af fröken Meyer, hvilken personligen öfvertog matinrättningen och fortfarande upprätthåller den genom af henne samlade medel. Äfven i Kungsholms församling bestredos omkostnaderna i början af fröken Meyer, fastän med något bidrag från församlingen och med ett par hundra kronor, som simläraren O. Köhler öfverlemnat, utgörande behållning af några