Sida 71
Hasselbacken. Lön ha de visserligen, men drickspengar utgöra dock bästa inkomstkällan. Mycken ordning råder vid uppassningen, och liksom den förste af Hasselbacksdynastien ständigt själf öfvervakade allting, ser man också de nu varande värdarne kasta granskande blickar omkring sig.
Det går raskt undan med förtäringen. Man äter antingen à la carte eller à prix fixes. Uppassarne stå i liflig förbindelse med gästborden å ena sidan och köket å den andra, och från källaren sprides det ena dussinet buteljer efter det andra öfver hela lokalen. Några egentligt nya rätter förekomma sällan. De senare årtiondena ha icke varit synnerligt uppfinningsrika i det afseendet. Men det ges »varianter», en och annan liten förändring i det gamla vanliga, och grönsaker förtäras onekligen mera nu än förr.
Hvad dricker man på Hasselbacksmiddagarne i hvardagslag? Något litet öl, kanske ej så litet, men mera vin, mest bordeaux. Champagne föraktas icke häller, men de starka spanska vinerna förekomma ej så mycket som för tretio och fyrtio år sedan, och de rhenska vinsorterna drickas icke ofta, i motsats till hvad händelsen var under förra århundradet. På soppan bordeaux, på fisken möjligtvis något rhenskt eller sauterne, på köttet bordeaux eller champagne, på steken kanske bourgogne och slutligen vid desserten ett litet glas spanskt eller portugisiskt.
Men detta är ju en festmiddag? Nej, det är en hvardagsmiddag på verandan. Vi äro ett muntert folk. En festmiddag intages i smårummen eller i stora, ofantliga salen i öfre våningen. Där går det mycket hetare till. Där drickas flera sorter bordeaux, ett par bourgogne, champagne, spanskt, portugisiskt, kanske ock ungerskt och Capvin. Och likväl kan det ju hända, att kamrern med familj sitter på verandan och till maten nöjer sig med en enda butelj bordeaux. Sådant kan hända, men att någon nu mera skulle komma ut till Hasselbacken för att äta ett par portioner mat och dricka en half butelj öl, det händer knapt, åt minstone hör det till de allra sällsyntaste undantag och framkallar ovilkorligt mycket dåligt lynne hos upppassarne, något som man bör akta sig för.
Hasselbackspubliken består af hvarjehanda slags »bättre folk», högre ämbetsmän med nordstjärnans kraschan, hvilken de dock icke visa på verandan, endast i festvåningen, extra ordinarie hofrättsnotarier och departementsamanuenser med hög grad i »Tratten» och P. B., som de ej häller visa på verandan. Grosshandlare och kontorister, fabrikörer och literatörer, agenter i långa rader, officerare af olika grader, diplomater i parti, friherrinnor och grefvinnor och köpmansfruar utan tal. Vi äro alla med. Vi ha alla pengar, då det är fråga om att äta middag på Hasselbacken. Det kan inträffa, att en ung
