Sida 73
men deras egare häjdar man ej så lätt. »Sjuan! Hvar är sjuan?» Man har fått numret, men ser ej mera till den som bär det. Han kommer dock en gång, balanserande med kaffebrickan och likörerne, och så kan man slå sig i ro med cigarren, dryckerna och vännerna och den glada verlden rundt omkring sig.
Urtaflan öfver verandan visar på sju. Aftonmusiken har börjat. Stor orkester. Det är andra gardets musikkår under direktör Kjellbergs anförande. I många år var det numera aflidne direktör Sjöberg som ledde den musiken och hvars namn är nära förenadt med Hasselbacken och dess konserter. Stället är nämligen kändt icke blott för mat och dryck, utan äfven för god musik, och mången stockholmare, som icke har tid eller råd att äta middag där, går dit på aftonen för att njuta af hvad den öppna musikpaviljongen har att bjuda. Mången afton är hela »parken» — kunde ock kallas trädgården — öfverfyld af musikälskande, punschdrickande och rökande herrar samt lika musikälskande, téförtärande damer. Bord vid bord, stol vid stol på hela den vidsträckta platsen.
Men äfven sommaraftonen i norden är kylig, och det händer visst, att många af Hasselbackens gäster trotsa kylan eller genom ökad punschförtäring motarbeta hennes inflytande och sitta kvar så länge en enda ton finnes öfrig i musikpaviljongen och en enda droppe i glaset, men lika ofta inträffar, att man af den svala aftonluften jagas till baka till verandan eller till de inre rummen för att där intaga en lätt aftonmåltid, hvilken nog kan draga ut till midnatt, möjligtvis öfverskrida den timmen. Huru kommer man då hem till staden igen? Spårvagnarne visa sig ej efter klockan elfva, men det gifves »nattbåtar», en af nutidens nyttiga uppfinningar, hvilka ända till klockan ett forsla Hasselbacksbesökande till baka till staden. Åkaredroskor saknas ej häller. Bak om Hasselbacken är ett hyrkuskverk, och för öfrigt kan man med telefon beställa så många hyrvagnar som hälst. Man behöfver således icke frukta för att göras till uteliggare.
Hvad vi nu sett är Hasselbacken i hvardagslag. Han förekommer ock i feststämning, och det är något äkta stockholmskt utan motstycke på andra ställen. Då smyckas hufvudbyggningen med flaggor, kransslingor, blommor och sköldar, och festliga tillställningar göras i parken. Stundom tages en liten inträdesafgift, men tilloppet af folk är lika stort i alla fall. Den minst utsmyckade festen är kanske första maj nu för tiden, ehuru äfven då, i synnerhet om väderleken är något så när vårlig, Hasselbacken fylles af glada stockholmare, och det är rätt svårt att i parken komma öfver en liten sittplats.
Högtidligare går det till på Bellmansdagen, den 26 juli. Då står Djurgården i högsommarskrud, och Hasselbacken har sin del i