Nya Stockholm

fägringen. Då sjunger P. B:s utmärkta kör från öfre balkongen, och inne i festvåningen firas sällskapets höga mysterier, under det ett par tusen fruntimmer och skräddare, de enda som ej kunna vinna inträde i orden — alla andra stockholmare äro naturligtvis med där uppe — nedifrån parken lyssna med andakt till »Upp Amaryllis», »Storm och böljor» o. s. v. som i fylliga toner slungas ut i natten, hvilken göres till ljus dag genom tusentals gaslågor.

Men så kan Hasselbacken visa sig storartad äfven vid alldeles extra fester, t. ex. då Stockholm har någon stor vetenskaplig verldskongress, vid hvilket tillfälle hundratals utländska namnkunnigheter bjudas som gäster, vid stora bord i parken trugas att dricka punsch, i moriska paviljongen öfvertalas att smaka på vårt tiograders och äta fina viktualier, ställas upp på en talarestol som fått plats vid den nyströmska Bellmans fötter, där de heligt bedyra, att Stockholm är den gladaste, skönaste och vänligaste stad på jorden, hvaruti vi, som stå omkring och hurra, hjärtligt instämma, hvarpå de europeiska storheterna bäras upp i festsalen, som är dekorerad med god smak, ställas vid en af de stora bräddade bålarne och af våra egna bästa talare öfvertygas, att vi äro dem mycken tack skyldiga för att de inse huru trefligt vi ha det.

Skall det vara en riktigt lysande sommarfest, så måste den hållas på Hasselbacken. Och mindre fester, såsom jubelmiddagar för våra store män och sådant mera, hållas ock där, vore det äfven midt i vintern, men då endast i festvåningen. Det var i den våningen som Nordenskiöld firades af sällskapet Idun och andra samfund, då han återvände från sin stora färd. En och annan bal försiggår där också med stor framgång. Under det Hasselbacks-dynastiens grundläggare ännu lefde, såg han på sin födelsedag alltid vid en glad middag sina närmaste vänner omkring sig, och de voro tre hundra, blott de närmaste. Han hade för öfrigt många flere. Stockholms fattiga voro kanske i främsta rummet hans vänner. Arma skolbarn hade honom att tacka för mycket, och de olyckliga döfstumma på Manilla glömde han aldrig.

Huru det är möjligt att vid de stora festerna bespisa öfver tusen personer och göra dem otörstiga, förefaller underbart, men om man skaffar sig tillträde till den storartade och utmärkta köksafdelningen samt undersöker huru vinkällarne äro beskaffade, skall man åt minstone någorlunda fatta huru det går till. Dessa afdelningar synas aldrig, men att de finnas märkes nog på rätternas mängd och beskaffenhet samt på det aldrig trytande vinförrådet. Vid utomordentliga tillfällen kan Hasselbacken på en enda dag lemna mat och dryck åt 1,200 personer, och det hvardagliga antalet under sommaren uppgår ofta till 6 och 700. I festsalen ha middagar gifvits för emellan 4 och 500