Sida 75
personer, alla sittande. Men så finnas också mellan 60 och 70 fasta medhjelpare i de nyss nämda afdelningarna samt omkring 50 eller 60 särskilda uppassare. Alla äro aflönade.
***
»Källaren dog och den fina restauranten föddes». Med dessa ord afslutas uppsatsen om operakällaren i »Gamla Stockholm». De kunna ock tjäna till inledande af en framställning om samma ställe i vårt årtionde. Vid dess början var det redan slut med den gamla operakällaren och hans mer på dryck än spis beräknade uppgift, men ju längre årtiondet framskridit, dess mer ha äfven spåren af de gamla förhållandena utplånats. Den fina restauranten har redan hunnit full utveckling och stadga.
Klockan är nio på morgonen. Operakällaren öppnas samtidigt med förköpsluckan i den andra teaterförstugan. En och annan tidig gäst anländer, icke såsom förr för att få sig en bäsk eller annan morgonsup, utan för att taga sig ett par »wimermarkare», delikat anjovis, eller äta en portion varm mat. Någon lifligare rörelse har dock icke ännu börjat. De 18 större och mindre borden i stora salen, samt de 13 borden i mindre afdelningen lysa af inbjudande hvitt duktyg, men stå ännu nästan tomma, med sin vakt af 17 upp-passare, alla komna till mogen ålder. Det förr allmänt gängse bruket att använda barn till uppassning på källare är för länge sedan afskaffadt. Gossar förekomma dock i affären, men till andra sysslors uträttande, icke till gästernas betjänande.
Fram emot klockan elfva anlända de egentliga frukostätande. De utgöras kanske mest af resande och dernäst af agenter och andre affärsmän som ha utgöromål. Militärer äro sällsynta på denna del af dagen, och civila ämbetsmän förekomma nästan aldrig. Af alla frukosterande förtära de allra flesta varm mat. Det händer att måltiden inledes med en sup bränvin. Öl drickes, mest i seidel tappadt omedelbart från fatet. Vin ser man ej ofta till, om icke en kvartbutelj Beaune eller ett glas Sherry. Fruntimmer äro sällsynta, men förekomma dock, i synnerhet resande och i manligt sällskap. Under middagsmåltiden synas de oftare, och således gäller ej mera hvad August Blanche skref för några och tjugu år sedan, att det täcka könet »ännu icke blifvit så emanciperadt, att det kan stiga dit in.»
Förr brukade stadens handtverksmästare ofta »titta in» på operakällaren under förmiddagen, icke just för att ordentligt frukostera,