Sida 86
Drottninggatan ha icke glömt den ypperliga undfägnaden, för hvars tillredande man hade hr Stoehr att tacka. Nu upplifva de gärna det angenäma minnet genom att då och då intaga en liten festmåltid i Café du Bazar, hvilken visserligen faller sig något dyr, men, i förhållande till hvad man får i god mat och ädel dryck, alldeles icke är obillig. Det hela har onekligen tycke af en god parisrestaurant, en af de äkta och »solida», utan bjäfs och prål, men med full valuta för hvad man betalar.
Vill man fira dagen i petit comité, kan man göra det i särskild lägenhet, det forna, nu alldeles omändrade schackrummet, där Georg Dahlqvist utkämpade så heta strider med konungar och bönder, men nu har en helt annorlunda karaktär, väl ombonadt och nästan hemtrefligt, riktigt egnadt för en liten fin middag i förtroligt sällskap.
Hvart man går i nya Stockholm, finner man nutidsrestauranter i dagens smak, men det gamla är dock icke alldeles utdödt. Det finnes åtminstone ett gammalt värdshus inom stadens område samt två eller tre i närmaste omgifningarna. Det förra är Piperska Muren på Kungsholmen. Äfven där har man följt med sin tid och i öfre våningen, bredvid Coldinuordens gamla, alt annat än prydliga högtidssal, inredt en liten nätt, väl möblerad våning för enskilda mindre tillställningar, där man betjänas förträffligt efter nutidens fordringar, men för öfrigt har hela stället fordomdagsprägel. Rummen på nedra botten äro låga och anspråkslösa och erinra mer om sjutton- än adertonhundratalet, ehuru varor och uppassning äro fullt nutidsenliga. Den senare bestrides af fruntimmer, hvilket nu mera hör till undantagen på Stockholms restauranter. Ännu kan man sommartiden intaga förfriskningar på den gamla »muren» i den lilla parken samt till och med begifva sig upp i ett träd för att bland dess löfverk dricka ett glas för nytt och gammalt; men när man sitter där uppe vid bordet på grönskande gren och skådar omkring sig, ser man öfveralt höga tegelstensmurar som i ungdomlig käckhet resa sig omkring den gamla värdshustomten.
Den nya tiden rycker fram och tränger sig på den gamle Piperska muren. Denne var fordom icke något hinder för ställets landtliga behag, men de nya höga murarne som höra till hyreskasernerne rundt omkring kväfva det behaget. På trädgrenen känner man sig icke som förr fri i det fria, och man dricker där ej så mycket punsch.
Huru vida punschdrickningen, såsom det påståtts, verkligen minskats i Stockholm under senare tid, torde väl icke vara så säkert, men visst är att öldrickandet tilltagit, och likväl ha vi icke många särskilda öllokaler. Den förnämsta är den under namn af Cerevisia kända, hvilken ock är en liten restaurant, i källarvåningen under n:r 13 Fredsgatan, en efterbildning af de tyska öllokalerne.
***